Hultsfredsfestivalen 1999.
Efter en rykande het konsert med LOK återfinns och trängs 15 000 personer på en begränsad och nedtrampad gräsplatt.
En sårskorpa - resultatet av en högerbacks glidtackling - revs upp i trängseln framför scenen och föder idén till ett fotografi.
Vad som fastnade på bilden var mer än rinnande blod på ett blivande journalistknä.
I samma ögonblick fingret tynger ned kamerans avtryckarknapp passerar en okänd person i bakgrunden.
Instinktivt, nästan som på uppmaning, vänder den långhårige killen i 20-årsåldern blicken och fastnar perfekt i fokus på samma bild.
Hans röda T-shirt med svart tryck i kombination med hans bruna och utsvängda manchesterbyxor lämnar ett karaktäristiskt intryck.
Igen: uppskattningsvis 15 000 trängs och tar fart mot vidare äventyr just i denna stund.
Ett par månader senare framkallas tre set av samma bilder från festivalen.
Ett minne från några fantastiska dagar tillsammans.
Ett minne att hålla oss samman när två drog till North Carolina för plugg och den tredje till Louisiana för ett år på High School.
Den tredje i det här fallet plockar fram fotografierna för att döda tid under en trist mellanlandning på Schipols flygplats, i Amsterdam.
I samma sekund som ögonen landar på fotot som knäpptes efter LOK-spelningen passerar en bekant person förbi ett par meter bort.
Japp, samma snubbe med håret, den röda tröjan och manchesterbyxorna.
Innan det nästan ofattbara sjunkit in - vad är oddsen,? Det kan inte vara möjligt och så vidare - samlas tillräckligt med mod för att reda ut saken.
- Ursäkta, är det här du?
Svaret:
- Ta mig fan.
På jobbet nöter vi uttrycket "en bra story".
Det här är något annat.
En sjuk story.
En som alltid fungerar att damma av på förfester och sittningar.
Det är tolv år sedan nu, världen har blivit mindre för varje år men det är två slumpmässiga och ofrivilliga möten som lämnat spår.
Dels för att det hände under en fantastisk och spännande period i livet.
Dels för att de förde tre nära vänner ännu närmare.
Killen på Hultsfredsfestivalen och i Amsterdam som korsat våran väg kommer vi aldrig att glömma.
Vi vet inte hans namn. Varför han envisades med att dyka upp två gånger i vårt liv under samma sommar.
Slumpen eller inte?
Han stärkte tre polares relation ytterligare och bidrog med något.
Han kryddade och stärkte ett redan fantastiskt vänskapsband.
Jag tror inte på slumpen.