Ulf Nilsson har rätt i sin insändare i Folkbladet 3:e mars att vi på sikt behöver järnväg Norrköping-Söderköping-Valdemarsvik och söderut. Men det står inte i motsättning mot planerna på att förlänga spårvägen till Navestad vidare till Söderköping.
Duospårvagnar är anpassade att köra både på spårvägar i städer och på järnvägar mellan orter. Det används med framgång i Tyskland.
Forskningsinstitutet VTI har visat i en utredning att det vore bra med spårvagnstrafik Söderköping - Norrköping - Finspång.
Skillnaden mellan spårväg och järnväg är att man har olika strömsystem och att järnväg byggs för tyngre vagnar. När spåret till Söderköping byggs bör man göra banvallen så den tål tåg för framtiden.
Många pendlar mellan Söderköping och Norrköping men få åker kollektivt. Att sitta på bussen i en bilkö är inte attraktivt.
Det finns pengar reserverade för sträckan i Länstransportplanen 2010-2021, men inte för spårvägen utan för en onödig motorväg.
Mer än hälften av trafiken på E22 är pendlare som skulle kunna resa snabbare, bekvämare och miljövänligare med spårväg. Bilvägen kan göras säkrare för mycket lägre kostnad än en ny motorväg. 1+2-väg med mitträcke är lika säkert och det behövs inte fyra filer av kapacitetsskäl.
De pengar som en motorväg skulle kosta räcker till säkrare bilväg, spårväg och cykelväg. Det skulle lösa behoven för alla transportslagen mellan Söderköping och Norrköping. Det blir bättre för resenärerna, boende längs sträckan, miljön och klimatet.