Föredö(m)et
Miljöpartiet är Sveriges bästa skolparti. Partiets grundläggande värderingar är sprungna ur den brokiga floran av protest- och alternativrörelser som växte sig starka under 1970/80-talen. Därför står miljöpartiet ofta upp för den lilla människans livsutrymme och för frihetliga alternativ inom bl a skolvärlden.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På debattplats i gårdagens DN drar språkröret Peter Eriksson och riksdagsledamoten Mikaela Valtersson upp riktlinjerna för Miljöpartiets skolpolitik. Artikeln från de gröna innehåller samtidigt de viktigaste invändningarna mot det förslag till ny Skollag som regeringen lagt fram.
Deras kritik har till stora delar fog för sig. Liknande kritiska synpunkter har förts fram av både organisationen Sveriges Kommuner och Landsting och av Friskolornas Riksförbund.
Miljöpartiet och kommunala/fristående skolägare reser framförallt invändningar mot statens ambition att centralstyra skolornas verksamhet. Staten vill t ex återinföra centrala timplaner. I klartext betyder det att staten tror sig om att ovanifrån kunna bestämma exakt hur många timmar svenska, engelska, matematik, mm som varenda en av Sveriges elever har behov av. Denna förmenta rättvisa ? att ge alla exakt lika många undervisningstimmar ? innebär i själva verket en djup orättvisa. Att behandla alla likadant är orättvist eftersom vi inte är lika. Några behöver väldigt få undervisningstimmar i något ämne medan en annan elev behöver mängder av timmar för att ta till sig nödvändiga kunskaper och insikter.
Tidsstyrningen av skolans arbete bör därför helt avvecklas. Varje skola bör dessutom ha friheten och ansvaret att organisera undervisningen på det sätt som bäst passar de elever som finns på skolan just då. Vare sig elever eller några andra är trädda på ett och samma snöre. Vi har olika sätt att lära. Någon uppskattar stora frihetsgrader, tematiska arbetsmetoder och utsträckta projektarbeten. Andra söker sig hellre till skolor som tillämpar mer av katederundervisning och täta instruktioner från lärarna.
<B>Viljan att centralstyra med hjälp av staten förefaller ibland att sitta i ryggmärgen på socialdemokratiska rikspolitiker. Syftet är förstås gott ? de vill åstadkomma en bättre skola för alla. Men metoden är helt fel.</B>
Statsminister Göran Persson har i flera sammanhang ? senast vid partiledardebatten i onsdags denna vecka ? pläderat för en mer utvecklad individualisering av skolornas undervisning. Han har flaggat för reformer som innebär att varje elev skall ha en egen utvecklingsplan som stöd för sitt lärande. Elevens individuella framsteg skall enligt Persson följas upp och kontrolleras på ett mer strukturerat sätt än idag.
<B>Statsministern är inne på helt rätt spår i denna fråga. Får skollagens förslag om centralisering och likriktning av tim- och kursplaner godkänt av riksdagen, skapas emellertid en struktur som går på tvärs mot Göran Perssons tankar om individualisering.</B>
Det finns därför hopp om att regeringen skall ta till sig miljöpartiets kritik mot den nya skollagens centralistiska inriktning.
Peter Eriksson och Mikaela Valtersson gör också helt rätt analys när det gäller friskolornas förhållande till kommunala skolor. Friskolorna har idag större friutrymmen än de kommunala. Frihetsgraden inom friskolesfären ger skolorna stora möjligheter att anpassa undervisningen till eleverna. Miljöpartiet anser att de kommunala skolorna skall ha samma friheter som de fristående kollegorna.
Den nya skollagens förslag har däremot en rakt motsatt riktning. Blir skollagen antagen så innebär det nämligen att friutrymmet för individanpassning av undervisningen minskar på ALLA skolor ? såväl fristående som kommunala. Vad säger du om det, Persson?