Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

För tyst bland arbetarrörelsen

Foto:

Norrköping2007-09-17 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ingen har undgått sommarens försvarspolitiska turbulens. En finansminister som i Almedalen oannonserat meddelar att han vill skära bort en tiondel av försvarsbudgeten. En överbefälhavare som i fina, men offentliga, ordalag ifrågasätter det och avslöjar att försvarsministern och finansministern ger olika signaler.

Debatt
Öppna bråk mellan moderata statsråd och till slut en försvarsminister som avgår i moll. Allt detta i en tid när svenskt försvar genomgår dramatiska förändringar som resultat av en flerårig, ännu pågående, process. Försvaret som dessutom utgör en ansenlig utgiftspost för staten, närmare 40 miljarder.
Oavsett vad man tycker om försvaret, dess innehåll och form, är det svårt att inte beskriva regeringens agerande som oseriöst. Att leda ett land handlar ju inte om att enskilda ministrar ska få sin vilja igenom. Det handlar om regeringens ansvar för riket, om över nio miljoner människor, om liv och om död.

För regeringspartierna borde det också handla om att genomföra det de fick folkets förtroende att göra. Det vill säga det de sa sig gå till val på. Försvarsomläggningen inkluderas knappast av det och många högerväljare är missnöjda med regeringens agerande i försvarsfrågan. Och inte bara med det.
Borgerligheten har genomfört mycket annat också som de före valet dolde väl för sina väljare. Extraskatten för pensionärer, sänkt bistånd, förstörd a-kassa. Regeringen rumsterar om i område efter område. Sjuka får sänkta försäkringar, förmögna får höjda städhjälpsbidrag. Förskolebarnen får mindre och rika barnfamiljer mer. Besuttna fastighetsägarna får sänkt skatt och vanliga löntagare höjda fackavgifter.

Men samtidigt som regeringen sviker väljarna är arbetarrörelsen förvånansvärt tyst.
Det försvarspolitiska debaclet är karakteristiskt för dagens svenska politik. När försvarsdebatten var som störst deltog socialdemokraterna knappt. Det var svårt att få en uppfattning om vad Sveriges största parti tyckte. En period stod partiet dessutom utan försvarspolitisk talesperson efter att Ulrica Messing lämnat posten. När Anders Karlsson häromdagen utsågs till efterträdare ville han inte uttala sig om regeringens planer.
En del tänker kanske att det går ju fint ändå. Socialdemokraterna ligger bra till i opinionsundersökningarna och regeringen tappar. Men det räcker inte. Att väljare nu anger att de hellre vill rösta rött beror sannolikt mer på att de är missnöjda med högern än att de är nöjda med socialdemokratin. Om (s) i längden vill behålla det ökade väljarstödet måste partiet berätta vilken politik man står för och inte bara räkna med regeringsmisstag.

Tystnad kan på sin höjd handla om strategi, men kan aldrig vara socialdemokratisk politik. Idag, ett år efter valet, är det dags att höja rösten och börja kommunicera. Om vad arbetarrörelsen vill med samhället och varför. Den som förmår det, den kan förmå det mesta.