Att placera ensamkommande flyktingbarn, som nu kommer i stort antal från främst Afghanistan, i HVB-hem, är ingen humanitär gärning. Under mina åtta år som ledamot i socialnämnden och socialutskottet i vår kommun fick jag en grundlig insyn i hur dåligt HVB-hemmen fungerar. (Hem för Vård och Boende)
Placeringen uppfattades av barnen som en bestraffning och gav i de flesta ingen rehabilitering.
Hur svårt för att inte säga omöjligt ska det då inte vara för ensamkommande flyktingbarn som utan språk och kulturell tillhörighet att anpassa sig och komma in i samhället via HVB-hemmen. När det i de flesta fall misslyckas med våra egna ungdomar.
Jag vågar påstå att knappast någon offentligt betald verksamhet är omgärdad av så mycket "geschäft" som HVB-hemmen. Det är inte bara min egen erfarenhet som kommunpolitiker utan bekräftas av många avhandlingar och även av Socialstyrelsens egna utredningar.
2008 granskade Socialstyrelsen 156 HVB-hem varav inte mindre än 144 fick allvarlig kritik i olika former. I takt med att det sociala klimatet hårdnar och allt fler barn omhändertas av samhället bildas det nya HVB-hem med det främsta syftet att tjäna pengar på andras olycka. Där empati och kärlek lyser med sin frånvaro i affärsplanen.
Det dyker upp allt fler kommersiella HVB-hem. Antalet HVB-placerade barn har ökat med 60 procent sedan 2003.
Hemmen är dyra. Kommuner och skattebetalarna skinnas på pengar. Vårdkostnaden på ett HVB-hem ligger mellan 2 000 och 6 000 kronor per dygn. Årskostnaden för ett barn ligger på över en miljon i många fall. Verksamheten omsätter miljarder. Kostnaderna är inte det värsta utan det dystra resultatet.
Jag är mycket oroad över att man placerare ensamkommande flyktingbarn i HVB-hem med tanke på de ytterst dåliga erfarenheter vi har av denna verksamhet.
En verkligt humanitär insats skulle vara att ta de miljarder den svenska krigsinsatsen i Afghanistan kostar till att bygga och driva barn- och skolhem i Afghanistan och som skulle kunna övervakas och skyddas av de svenska soldaterna.