Feminism - en socialt befriande dynamit
Det som betraktas som mest normalt i ett samhälle utgör samtidigt en norm mot vilken de som beter sig annorlunda jämförs och bedöms. I vårt samhälle är - öppet och ibland mer försåtligt - männen de dominerande normgivarna. Därför diskrimineras kvinnor. Kritiken mot denna diskriminerings orättvisor är feminismens konkreta och sunda kärna.
Demonstrationer i Stockholm på internationella kvinnodagen 1974. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
SCB:s undersökning var kontrollerad mot påverkan från skillnader mellan mäns och kvinnors utbildningar, arbetstider, yrken, näringsgrenar, geografiska regioner och ålder. När dessa påverkande faktorer var invägda i jämförelsen kvarstod således en stor löneskillnad som enbart var könsrelaterad.
Unga pojkar som uppmärksammas av de sociala myndigheterna är ofta utåtagerande, våldsamma mot sin omgivning och öppet kriminella. Pojkarnas normbildning innebär att många unga kvinnors självdestruktivitet som till exempel ätstörningar och knivskärning av den egna kroppen inte uppmärksammas och upptäcks i lika hög grad som de unga männens beteenden. Mannen är fortfarande på många sätt även norm för människokroppen som sådan. Kvinnor missgynnas och felbehandlas därför oftare inom hälso- och sjukvården.
Unga mäns idrottsvanor är på motsvarande sätt normbildande för andra ungdomars idrottande. Inom Idrotts-Sverige pågår otaliga projekt där unga kvinnors - för att inte tala om unga invandrarkvinnors (!) - idrottande problematiseras bara därför att de utövar sport och idrott på ett annat sätt än pojkarna.
På gårdagens DN debatt bemöter fyra medicinare från Göteborgs universitet - Cecilia Chrapkowska, Lydia Melchior, Christine Wennerås och Agnes Wold - flera av de konservativa och biologiska invändningar som riktas mot feminismens könsperspektiv på samhället. Författarna slår fast att... "skillnader mellan könen som verkligen är biologiskt grundade kommer givetvis inte att upplösas för att kvinnor får rättvisa löner eller för att män tar hand om sina barn. Gener förändras inte av lagar."
När de väl konstaterat detta går de i sin text i närkamp med ett antal av de fördomsfulla och evolutionsteoretiska argument som brukas mot feminismen. Skillnader mellan mäns och kvinnors sexualitet används till exempel för att motivera varför kvinnor har ett "naturligt" och mer trofast förhållande till sina barns fäder, medan männens natur driver dem att i kortvariga förbindelser så sin säd i varje tillgänglig livmoder som de stöter på. Medicinarna från Göteborg utmanar i några träffande meningar denna fördom&" Vi tror att även kvinnor gynnas ur ett evolutionsperspektiv av att ha många olika fäder till sina barn. Det är lika viktigt för båda könen att minska risken för att alla barn ska få del av en partners eventuellt sjukdomsframkallande gener. Att män skulle vara polygama samtidigt som kvinnor är monogama är gammalt manligt önsketänkande... genetiska studier visar dock att många barn har en annan biologisk far än den de tror. Stor möda har under historien lagts på att begränsa kvinnors sexuella frihet, något som knappast hade behövts om de av naturen varit monogama."
Feminismens budskap är att kvinnor diskrimineras av den manliga normbildningen i samhället. Ingen man eller kvinna kan, med hedern i behåll, blunda för denna diskriminerings orättvisor. Feminism är - kort sagt - politiskt och socialt befriande dynamit. Och stubinen brinner.