Europas svek
Att USA:s utrikespolitik under Bush lett till en politisk och humanitär katastrof i Mellanöstern, erkänns numera långt upp i den amerikanska administrationen.Men få tycks inse att Europa också bär ett stort ansvar för att det mesta gått snett i regionen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För 1,5 år sedan ordnade EU val på de palestinska områdena. Valet betecknades som lyckat. För detta tog EU glatt åt sig äran. Det var bara en hake: Palestinierna röstade "fel". I stället för det korrupta Fatah valde majoriteten att stödja ett islamistiskt parti, Hamas. En rörelse som USA och Israel - och därmed även Europa (inklusive Sverige) - terroriststämplat.
I stället för kraftfullt stöd åt måttfulla Hamasledare som satsade på den politiska vägen, inledde Europa en bojkott mot den folkvalda regeringen. En bojkott som ledde till kaos på de palestinska områdena och till att Hamas ledare nu förlorat kontrollen över de militanta gräsrötterna i Gaza.
I Gaza bor bortåt 1,5 miljoner palestinier på en yta stor som en tredjedel av Öland. Instängda och utsatta för israeliska trakasserier och bombningar, nu även fraktionsstrider, lever de i misär och hopplöshet i något som kan beskrivas som ett jättelikt fängelse. En stor del är ungdomar utan jobb och framtidstro.
Ett skäl till att Hamas terroriststämplats är att rörelsen ännu inte erkänt Israel. Det gjorde inte Fatah heller i början, och det är sannolikt att Hamasledarna med tiden skulle ha kommit till slutsatsen att man måste erkänna Israel. Men Hamas ser samtidigt hur Israel belönat Fatah för dess erkännande. Sedan Osloavtalet 1993 har de israeliska bosättningarna på Västbanken fördubblats till bortåt en halv miljon bosättare, och ytterligare mark har fråntagits palestinierna på ett område som bara är hälften så stort som Skåne.
I en mycket kritisk rapport konstaterade Världsbanken att de 2,5 miljoner palestinierna på Västbanken bara har tillgång till cirka hälften av sitt land. Resten upptas av israeliska bosättningar, militära zoner, säkerhetszoner och motorvägar som inte får användas av palestinier. 600 permanenta vägspärrar hindrar palestinierna från att röra sig fritt, i strid mot Osloavtalet och andra avtal. Senaste tillskott är en åtta meter hög mur som går långt inne på palestinskt område. I praktiken lever palestinierna i hårt kontrollerade enklaver som gör ekonomisk utveckling omöjlig. Israel svarar för folkbokföringen och avgör hur var och en kan röra sig. Närmare apartheid går det knappast att komma.
Israel skyller på säkerhetsintressen, men Världsbanken konstaterar att det lika ofta tycks röra sig om att skydda illegala bosättare. Mot den bakgrunden är det förståeligt att Hamas inte avhänder sig det enda förhandlingskort man har. Hamas misstänker att Israel inte önskar fred och en tvåstatslösning utan eftersträvar fortsatt och ökad kontroll av Västbanken.
EU återupptar nu hjälpen sedan Palestina under kuppliknande former fått en "regering" som helt saknar förankring bland palestinierna. Men Hamasstyret på Gaza ska tydligen svältas ut, om nu inte området invaderas. En principlös kovändning som inte ökar Europas anseende i arabländerna.