EU:s budget är på väg åt rätt håll. Jordbrukspolitiken är inte längre den största delen av EU:s budget, nu prioriteras jobb- och tillväxtåtgärder högre. Och årets budget är lägre än på många år. En nyhet är stora pengar för att tackla klimatförändringarna, bl a från parlamentets industriutskott, där jag själv har varit ansvarig för budgeten.
I debatten före budgetomröstningen betecknade Nils Lundgren, Junilistan, EU-budgeten som ”idiotisk”. Fast den blir ju inte bättre av att Lundgren själv föreslår total nedläggning av några av de bästa delarna av budgeten, som ungdomsprogrammet Youth in Action och EU:s sjösäkerhetsmyndighet, som arbetar för att undvika olyckor och miljöförstöring.
Parlamentet vill också använda en miljard euro för att utveckla jordbruket i utvecklingsländerna, så att de kan producera mer egna livsmedel och slipper köpa dyrt på världsmarknaden.
Vi röstade också om den svenske socialdemokraten Jan Anderssons betänkande om hur vi ska hantera effekterna av Lavaldomen. Domen innebär att facket inte får ta strid för att utländska löntagare som jobbar tillfälligt i Sverige, t ex byggnadsarbetare, ska få samma villkor som svenska arbetare. Det är dels principiellt orimligt och diskriminerande, skapar ojuste konkurrens mot svenska företag och press neråt på svenska löner.
EU-parlamentet tog nu med stor majoritet beslut om att man inte accepterar domen, och föreslår ett omfattande program för att komma åt problemet. Trots en del kompromisser för att få majoritet blev innehållet bra, och svarar väl upp mot vad t ex LO och Europafacket kräver.
Nu är frågan vad den moderatledda regeringen kommer att göra. Den statliga utredning som kämpar med frågan lägger sitt betänkande inom kort.
Att döma av omröstningen i Europaparlamentet kan det gå hur som helst. Jag frågade en del svenska ledamöter hur de hade röstat. Folkpartisten Olle Schmidt hade röstat för Jan Anderssons förslag, kristdemokraten Lars Wohlin hade röstat emot och moderaten Charlotte Cederschiöld hade avstått från att ta ställning. Tre olika linjer från allianspartiernas företrädare bådar inte gott för något handlingskraftigt agerande från regeringen.
Hårdast emot fackets linje har den svenska moderaten Charlotte Cederschiöld varit. Hon har lagt en rad förslag som skulle öppna för direkt social dumping, lönekonkurrens över gränserna, ett hot inte bara mot svenska löntagare, utan också mot svenska företag.
Mest överraskande var dock Junilistans agerande. I diverse insändare i pressen har olika företrädare anklagat oss socialdemokrater för att sticka kniven i ryggen på facket, men nu röstade Junilistan i Europaparlamentet för socialdemokraten Jan Andersons förslag. Hur opportunistisk får man vara?