EU har nått Åland
EU påverkar oss alla på gott och ont. Även ålänningar får sin släng av sleven. På tidig och solig morgonpromenad i åländska Mariehamn inhandlar jag det självstyrande områdets två lokaltidningar. I "Nya Åland" läser jag att det styrande lagtinget diskuterar införandet av en särskild diskrimineringslag. Beslut om lagen hastar eftersom EU hotar med böter.
Widar Andersson fick en inblick i de åländska problemen när EU gjort sitt intrång i skärgårdsidyllen. Foto: Scanpix
Foto:
Enligt "Nya Åland" är det emellertid väldigt få ålänningar som diskrimineras. Statistiska beräkningar byggda på folkmängd och erfarenheter från riket antyder att en diskrimineringsombudsman på Åland endast skulle få 0,2 fall per år att arbeta med!
I lokalkonkurrenten "Åland" finner jag en artikel om de besvär som hälsonämnden haft med EU-kommissionens regelverk för provtagning av allmänna badstränders badvatten. Hälsonämndens ordförande Birgitta Sirén säger till tidningen att;
"Strulet vi haft beror på att vi inte begrep att vi skulle ta vattenprov även i maj månad. De som gör upp reglerna i EU förstod inte att vi inte badar ute i maj".
Till tidningen "Åland" säger Sirén att problemet nu är undanröjt.
"Vi tar prov i maj. Då blir de nöjda och glada i Bryssel!"
EU:s grundidé är att införa regelverk som skall gälla lika för alla medborgare i alla medlemsländer. Kravet om att alla medborgare skall omfattas av en fungerande diskrimineringslagstiftning är givetvis viktigt. I flera av de länder som aspirerar på ett medlemskap i unionen - t ex Rumänien, Ukraina och Turkiet - har diskriminering från tid till annan varit en integrerad del av statsskicket. EU:s demokratiska värderingar är oförenliga med statlig diskriminering och därför är det bra att unionen håller flaggan högt i frågan. Även i de gamla medlemsländerna finns anledning att hålla ett kritiskt öga på diskrimineringen av medborgare.
Säkerligen gäller detta även riket och Åland.
Lokala politiker skall dock inte slaviskt följa detaljerade påbud från EU-kommissionen när det gäller exakt hur de gemensamma regelverken skall integreras i varje del av unionen. Mätningar av badvattnets kvalité bör t ex anpassas till den aktuella badsäsongen. Lika så bör diskrimineringslagstiftningens former och resurser naturligtvis anpassas till befolkningsmängden. Regelverken i EU är till stora delar genomtänkta och kloka. Ansvaret för att de också uppfattas som rimliga av medborgarna, vilar på varje medlemslands politiker.