EU-arbetsrätt är bra för löntagarna
Även om vi socialdemokrater, som Mona Sahlin sa i sitt "installations-tal", nu har lämnat ja- och nejmotsättningen om EU, har vi förstås fortfarande olika uppfattningar om vissa saker inom partiet. Det är bara nyttigt.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det riskerar nämligen att leda till ett mycket större hot mot de svenska löntagarnas villkor än EU-lagstiftningen.
I årtionden har socialdemokratin och fackföreningsrörelsen arbetat för att utveckla och stärka den europeiska arbetsrätten, därför att det är det främsta skyddet mot s k social dumping. Om varje land kan gå sin egen väg finns det inget som hindrar t ex högerstyrda länder inom EU att locka till sig investeringar inte bara genom lägre löner m fl direkta kostnader, utan också genom att erbjuda generösa villkor för företagen på andra områden - längre arbetstider, mindre inflytande, urholkad jämställdhet, färre miljöregler osv.
Enda vägen att hindra det är bindande gemensamma minimiregler i EU, regler som också på flera områden har lett till förbättringar i svensk arbetsrätt, t ex inom jämställdhet och arbetsmiljö. EU:s arbetsrätt är dessutom det enda verksamma instrumentet för att hantera arbetstagarinflytande i gränsöverskridande företag i Europa.
Men detta vill alltså en EU-skeptisk vänster att vi ska ha undantag från! Det kravet har hittills bara ställts av John Majors gamla högerregering i Storbritannien.
När nu LOs ordförande Wanja Lundby Wedin också har blivit ordförande för Europafacket ger hon rakt motsatt signal: Nu är det dags att gå till offensiv för tuffare gemensamma regler!
Det kravet blir i framtiden ännu mindre problematiskt, i och med att den s k rättighetsstadgan i det nya fördragsförslaget ska bli bindande. Där slår man bl a fast att rätten att ingå kollektivavtal och att strejka gäller enligt nationell praxis. Detta stärker fackets linje i ärenden som Vaxholmsfallet, och gör det helt glasklart att man har rätt att ta strid för att utländska företag ska respektera avtalen i det land där arbetet utförs.
Nationella undantag för arbetsrätten skulle underlätta för arbetsgivarna att fritt kunna spela ut löntagare i olika medlemsstater mot varandra, och det kan inte vara socialdemokratisk politik.
Risken är att man låter sin EU-skepsis styra kraven mer än en faktisk granskning av sakpolitiken, för annars är det svårt att förstå varför socialdemokrater kräver undantag som skulle utsätta löntagarna för betydligt större risker för social dumping och ojuste press nedåt av arbetsvillkoren.