Ett litet spirande hopp
Palestinas president Mahmoud Abbas och Israels premiärminister Ariel Sharon skakade igår hand. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den Palestinska myndighetens nyvalde president Mahmoud Abbas har satsat hårt på att bromsa våldsverkarna i sina egna led samtidigt som Israels premiärminister Ariel Sharon har visat att han är beredd att ta fighten med den militanta judiska bosättningsrörelsen. Därmed har de båda ledarna skapat sig ett friutrymme för att återuppta samtalen med varandra.
Symboliskt värde
På den formella dagordningen för mötet står bl a frigivning av palestinska fångar, israelisk militär reträtt från palestinska områden och diskussioner om fortsatt och utsträckt vapenvila. Det är viktigt - inte minst för Mahmoud Abbas - att mötet med Sharon leder till några och för medborgarna synliga resultat. Frigivning av ett antal fångar är t ex en åtgärd som har stort symboliskt värde för palestinierna.
Vi skall dock inte ha för stora förhoppningar på några stora och omedelbara effekter av toppmötet. Israel och Palestina är var för sig svårregerade delar av världen. Tillsammans bildar de något som för många vanliga människor i området närmast kan liknas med en blodig mardröm. Ändock, eller just därför, måste de samverka för att steg för steg skapa förutsättningar för fredliga och välståndsskapande livsmiljöer.
Känsligt läge
Mötets informella dagordning är således viktigare än agendans formella punkter. Att de över huvud taget sitter ner vid samma bord är det viktiga i detta känsliga läge. USA har dessutom markerat att Bushadministrationen kommer att ägna mycket kraft åt att understödja en tvåstatslösning på konflikten.
Så ett litet spirande hopp om en möjlig fred borde det vara tillåtet att släppa fram inom sig.