Ett häfte för bedragare
Jag är ansvarig utgivare. Det innebär att jag är ansvarig för allt i tidningen. Kan dömas till fängelse för en artikel som hetsar mot folkgrupp eller där en enskild förtalas. Allt betyder verkligen allt. Alltså även insändare och annonser. Det är inte så ovanligt att vi måste stoppa insändare därför att de går över gränsen. Mer ovanligt är att vi säger nej till annonser. Men också det förekommer.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skojarna får söka sig andra vägar. Vilket de gör också. Reklam direkt i brevlådan är ett viktigt forum för skojare.
Inte så att all reklam som kommer i lådan är bluff. Här finns givetvis seriösa erbjudanden.
Även vi kan ibland skicka med en fin bilaga som vi vill att riktigt många ska få.
Men efter att ha bläddrat igenom den senaste bunten är jag osäker på om vi ska finnas med i samma dynghög.
Här finns t ex det besynnerliga "Sverigehäftet". Ett häfte för bedragare. En normalkritisk konsument genomskådar förhoppningsvis det mesta som ren bluff. Äldre som ska lockas att köpa sälolja för "frisk och len hud och bättre inlärningsförmåga".
Tror man inte på säloljan kan man beställa blåbärspiller. "Naturens egen hälsobomb". Det kostar en slant såklart.
Men så får man också " en unik kombination av blåbär, aronia och svarthyll".
En annons fångar särskilt mitt intresse. " Bör ENDAST läsas av män över 40 år".
Det handlar om ett annat piller - " M-Plus". Sexlusten stimuleras. Något de kallar "energinivån" stiger snabbt också.
De som nappar på den kroken är verkligen fast. I det finstilta framgår att den som inte aktivt sagt ifrån inom fjorton dagar är abonnent. Och då är det lättare att bli av med en fästing än att slippa nya leveranser.
Värst är nog ändå de som vill lura människor med dålig ekonomi att ta snabblån. Ring bara ett nummer.
Så sitter fästingen där! Det här är kapitalismens bakgård. Längst ner i Istanbuls basarer har jag gjort affärer.
I New Yorks Chinatown också. Men med små summor och hela tiden med en blick bakom ryggen.
Bluffannonserna i "Sverigehäftet" skulle aldrig få publiceras i Folkbladet. Och jag skulle aldrig vilja att vårt varumärke fanns med i ett sådant sammanhang. Det märkliga är att Dagens Nyheter och ICA-kuriren valt att vara med i skojarhäftet med erbjudanden. Hur kan Thorbjörn Larsson och Kattis Ahlström ha godkänt det?!
Dessutom tyder ju allt på att direktreklam inte fungerar. De flesta som inte satt upp en lapp om att de inte vill ha den slänger ju bunten genast till återvinningen. Sanningen är att bara annonsen i tidningen är efterfrågad.
77 procent av läsarna vill ha reklam i sin tidning. I tv är det tvärtom: Bara 17 procent vill ha reklam. I radio är det ännu värre.
Reklaminslagen är något som lyssnarna retar sig på. Återigen: Det är bara annonsen i dagstidningen som är efterfrågad.
Det var bara det jag ville säga.