Ett första steg
År 1963 ansökte Turkiet om medlemskap i EU - eller EG som det hette då. Drygt 40 år senare, vid EU: s toppmöte i Bryssel igår, fick turkarna ett erbjudande om att inleda förhandlingar som kan leda till att Turkiet blir medlem om ca tio år.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Landet föddes ur det Osmanska riket som under sina storhetsdagar var ett reellt hot mot flera utav den europeiska kontinentens idag ledande EU - stater. I slutet av 1600 - talet styrdes bl a stora delar av sydöstra Europa från Konstantinopel - nuvarande Istanbul.
I de länder där historiemedvetandet är starkt utgör det Osmanska rikets välde i Europa fortfarande en källa för motstånd mot ett turkiskt medlemskap.
Turkiet blir störst
Turkiets storlek ställer också till svårigheter. Med sina ca 85 miljoner
innevånare skulle Turkiet bli störst i EU - klubben.
Den traditionella maktaxeln i EU - Paris och Berlin - riskerar därmed att försvagas vilket givetvis inte tilltalar Frankrike och Tyskland.
Även geografin ger vissa argument åt dem som motsätter sig ett turkiskt EU - medlemskap. Större delen av landet ligger faktiskt i Asien. Faktisk geografi är dock något annat än politisk geografi.
Med Turkiet som medlem skulle EU: s mellanstatliga karaktär skärpas ytterligare. En sådan utveckling tilltalar inte minst Storbritannien vilket är den främsta anledningen till att Tony Blair är den turkiske premiärministern Erdogans aktivaste advokat bland EU: s ledare. Vid sin sida har Blair bland andra Göran Persson. Han och den svenska regeringen är uttalat positiva till att öppna medlemskapsförhandlingar med turkarna.
Persson och den svenska socialdemokratin ser gärna - precis som britterna - att de överstatliga inslagen inom EU tonas ned.
Religiösa farhågor
Religiösa överväganden spelar också roll i den turkiska frågan. De religiösa farhågor som diskuteras i samband med ett Turkiskt inlemmande i EU bygger i första hand på att landets befolkning är övervägande muslimsk. De historiska krigen mellan islams och kristendomens arméer finns kvar i det kristna Europas minne samtidigt som dagens islamistiska terrorism skrämmer många människor. Sedan republiken Turkiet utropades 1923 är emellertid landet en mycket strikt, sekulär stat. Turkiets grundare Kemal Ataturk avskaffade omedelbart alla statliga religiösa befattningar och institutioner som fanns kvar sedan sultanernas styre i det osmanska riket. Och så har det förblivit. Exempelvis tillämpas slöjförbudet för kvinnor så pass stenhårt att t o m premiärminister
Erdogans egen dotter har tvingats att studera i USA för att kunna bära sjal i skolan.
Ekonomisk karaktär
Andra invändningar mot Turkiet är av mer ekonomisk karaktär. Såväl bland fattiga och rika EU - länder finns en utbredd skepsis mot att släppa in ett så pass stort och relativt fattigt land som förmånstagare. Turkiet är dock på stark ekonomisk frammarsch och genomsnittsturkens inkomster är redan idag bara något lägre än t ex polackernas.
Turkiets befolkning är dessutom påfallande ung vilket ger underlag för positiva tillväxtprognoser för de kommande åren.
Tilltron till Turkiets demokratiska stabilitet och trovärdighet är dessutom inte så stor. Militärens inflytande över statsapparaten har under åren varit betydande och ligger naturligtvis turkarna i fatet.
Trots alla dessa invändningar - som inte alls var lika starka när andra "problemländer" som t ex de forna diktaturerna Grekland (1981),
Spanien och Portugal (1986) blev medlemmar - så öppnas nu förhandlingar om ett turkiskt medlemskap i EU.
Kraven på Turkiet är hårda när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Före oktober 2006 skall Erdogan och hans landsmän dessutom ha inlett en process för att erkänna den grekiska delen av Cypern.
Göran Persson har agerat strongt i turkfrågan. Han deltog t ex effektivt och bestämt i motståndet mot den alltför långtgående negativa särbehandlingen av Turkiet som föreslogs av bl a Frankrike, Tyskland och Österrike.
Den svenske statsministern beskrev beslutet i Bryssel som ett "historiskt ögonblick". Låt oss för säkerhetens och välståndets skulle hoppas att ögonblicket i Bryssel också följs av en framtid där Turkiet definitivt integreras i Europakonventionens värderingar.