Estland - en ren framgångssaga
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Färm i världen
Idag är läget ett helt annat i detta lilla land med lika många invånare som Stor-Stockholm, 1,4 miljoner. Utvecklingen har varit enorm - rättsligt, ekonomiskt, politiskt. I fjol var tillväxten 11 %, tre gånger snabbare än vår. Standarden ökar så snabbt att man snart passerar det gamla EU-landet Portugal. Och i Tallinn känner man sig som besökare idag lika trygg (eller otrygg) som i Stockholm och Norrköping.
Ändå är läget inte problemfritt. Estland kämpar med att hantera den extremt snabba ekonomiska utvecklingen, t ex risken för inflation och underskott i utrikesbalansen, liksom med den ständigt konfliktfyllda relationen till grannen f d ockupationsmakten Ryssland.
Estland leds sedan 2006 av svenskfödde socialdemokratiske presidenten Toomas Hendrik Ilves, tidigare en av mina kolleger i EU-parlamentet. Han deklarerade när han blev vald att Estlands relation till Ryssland i fortsättningen var en angelägenhet för hela EU. Estland självt har inte så mycket att sätta emot när den store grannen i öst morrar mot esternas provokativa flytt av ett gammalt sovjetiskt krigsmonument, eller visar musklerna genom att vrida åt olje- och gaskranarna.
Trots Estlands utsatta position har detta land nog aldrig varit så stabilt i sin nationella självständighet som idag. Efter att ha levt under danska, svenska, tyska och ryska herrar fick esterna uppleva en kort och konfliktfylld period av självständighet mellan världskrigen. Men efter bara drygt 20 års frihet var det dags igen - Estland blev en ockuperad delrepublik i det kommunistiska Sovjetväldet fram till 1991, då äntligen en ny självständighetsperiod inleddes.
Nu är förutsättningarna helt annorlunda än 1918. Nu får Estland politiskt och ekonomiskt stöd genom medlemskapet i EU och militärt skydd genom NATO, vilket ger både utvecklingsmöjligheter och trygghet.
För mig var det i veckan tio år sedan jag senast besökte Tallinn. Förändringen syns med blotta ögat. Tallinn har blivit en modern internationell stad med rader av affärer, restauranger, hotell och moderna kontor. Turisterna flockas i tusental i den välbevarade historiska Gamla Staden.
För några år sedan pekade många på att utvecklingen var snabb för välbeställda grupper i stora städer som Tallinn, men att stora befolkningsgrupper - den ryska minoriteten, landsbygds- och förortsbefolkningarna - halkade efter.
Idag verkar det dock hända saker även där. Allt fler ryssar får medborgarskap. Den tidigare höga arbetslösheten sjunker och är nu nere på 6 procent. S-presidenten Ilves m fl jobbar hårt för att lätta bördan på de mest utsatta genom att ge lågavlönade stora grundavdrag från den orättvisa platta skatten, där annars fattiga betalar lika stor del av sin inkomst i skatt som de allra rikaste.
Och ett besök i Tallinn är en upplevelse som idag ingen behöver vara orolig för.