En väckarklocka
Dagens Nyheter inledde i går en reportageserie om rattfylleriet. I en undersökning som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) gjort för DN:s räkning framkom att mer än en tredjedel av de drygt 13 000 personer som år 2004 åtalades för rattfylleri/grovt rattfylleri, även tidigare dömts för liknande brottslighet.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Det är en oerhört hög siffra, det borde inte vara så," säger t ex Vägverkets statistiker Thomas Lekander.
<B>Den statliga myndighetens förvåning är förvånande. För den som vill se alkoholproblemen sådana som de är, finns väl dokumenterade kunskaper och fakta att begrunda. Problemet är att det officiella Sverige så sällan vill ta till sig kunskaperna.</B>
För drygt ett halvår sedan publicerade Folkbladet en artikelserie på temat "Varför blundar vården"? I en av artiklarna intervjuade vi Marianne Upmark. Upmark är medicine doktor och verksam vid Stockholms läns landsting.
Upmarks undersökningar och studier ger god grund för antagandet att riskfylld konsumtion av alkohol var en bidragande orsak till ett långt högre antal sjukskrivningar. Enligt uppgifter från RFV - som utgår från läkarintyg - hade enbart 1,2 procent (769 personer) av de drygt 63 000 förtidspensioneringar som beviljades 2002 en alkoholdiagnos som huvuddiagnos.
I Upmarks egen forskning framträder helt andra samband mellan alkohol och förtidspensioneringar. Ur målgruppen män som mönstrades för värnplikten i Stockholms län 1969-70 har hon granskat dem som förtidspensionerats före 43 års ålder. Drygt 6 procent av dem hade en alkoholdiagnos som grund för pensioneringen. När hon jämförde dessa män mot andra register framkom dock att nästan 21 procent av dem hade gripits för rattonykterhet/rattfylleri. För dem av de 8 000 mönstrande männen som hade haft minst 180 sjukfrånvarodagar 1989-91 var uppgifterna om rattonykterhet/rattfylleri ännu högre; drygt 23 procent. För hela gruppen mönstrande män var det knappt 8 procent som hade gripits för sådana brott.
<B>Eftersom trafikonykterhetsbrott är en erkänd markör för alkoholproblem kan man därför, med underlag i Upmarks undersökningar, också betrakta förtidspensioneringar och hög sjukfrånvaro bland unga män som en varningssignal för riskbruk/missbruk av alkohol.</B>
Marianne Upmark blottlägger således samband av ungefär samma art och natur som DN gjorde i går. Men trafiksäkerhets - och sjukförsäkringsmyndigheterna tar inte till sig kunskaper som visar att riskbruk av alkohol och beroendesjuklighet är lättupptäckta och dessutom relativt koncentrerade till en liten del av befolkningen. Inte heller hälso- och sjukvårdens frontlinje - primärvården - tycks vara särskilt väl rustad för att tidigt uppmärksamma och stödja människor med möjligen begynnande alkoholproblem.
I artikelserien "Varför blundar vården"? presenterade Folkbladet uppgifter från en avhandling som Kjell Johansson lade fram vid Linköpings universitet i mars år 2005.
I en av de fem studier som Kjell Johansson publicerade hade besökarna vid två primärvårdscentraler i en av Östergötlands två stora städer fått fylla i enkäter med frågor om bl a sina alkoholvanor. Ungefär 1 300 personer besökte vårdcentralerna under de två veckor som Johansson genomförde sin undersökning. En stor del av dessa fyllde i enkäterna - drygt 60 procent var kvinnor.
Undersökningen visade att drygt 10 procent av kvinnorna och 20 procent av männen hade en riskfyllt hög alkoholkonsumtion. Bland kvinnor i åldrarna 16-24 år var andelen riskbrukare 33,3 procent medan 43,9 procent av männen i samma åldersspann hade en riskabelt hög alkoholkonsumtion. Men ytterst få av dessa fick ens några frågor om sina alkoholvanor vid besöket på primärvården. Inte ens de cirka 4 000 personer/år som hamnar i fängelse för rattfylleri får någon särskilt begåvad hjälp.
"Att låta dem göra lastpallar (under ett par månaders fängelsevistelse) är vansinne" säger Anders Andrén, psykolog vid Socialstyrelsen till DN.
<B>Förhoppningsvis leder DN:s granskning till ett uppvaknande hos de ansvariga myndigheterna. Drygt 1 000 skadade och 150 döda årliga offer för trafikonykterheten borde vara en tillräcklig väckarklocka.</B>