En tidning med attityd
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns de som säger att en tidning har en själ, vilket kan låta lite pompöst och flummigt. Men en tidning står för någonting. Har en hållning, en attityd och en stil.
Vissa tidningar påstår att deras affärsidé är att servera nyheterna rakt upp och ner bara.Tidningar som säger sig sakna hållning. Jag tänker på de gratis- utdelade bladen, som storstädernas Metro, t ex.
Tjurskit,som amerikanerna säger.
Även de redaktionerna gör förstås sina avvägningar och bedömningar av vad som är värt att skriva om. Och de gör det efter i förväg uppgjorda riktlinjer, uttalade eller outtalade.
Det är inte så enkelt som politisk färg. Vi är rent faktiskt en underdog. Jag tror därför att våra läsare uppfattar att vi slår underifrån, på mer än ett sätt.
Vårt format - tabloiden - förstärker bilden av en liten tidning som är mer lättrörlig.
Vi jämförs ju med en konkurrent som har en annan framtoning. Den kallas ibland för den åldrande greven därför att den ofta tycks vädja till det som är gammaldags.
Att vara gammaldags är förstås inte åldersbundet. Det är en livshållning.
För den som vill ha en gammaldags stor tidning att lägga över filtallriken och smörgåsarna vid frukostbordet så är den perfekt.
Komplett med aristokratiska kolumnister som ger recept på konjakstoddy. Vi står för något annat. Med lite kvickare fotarbete ska vi nog så småningom i alla fall kunna nafsa åldringen i hasorna.
En tidning är alltså mer än vad ögat kan se.
Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.