En ny granne
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte nog med att jag från början hade den där lite slentrianinlärda synen på förträffligheten i väst och kommunismens bedrövliga arv i öst. Jag hade dessutom kollat fel i tabellerna och blandat ihop Slovenien med Moldavien och upptäckte först på avresedagen att det inte alls var Slovenien som hade bottennoteringen i bruttonationalprodukt.
Kontrasten mellan förväntningar och verklighet då jag besöker landet blir därmed stor. Inte bara dess skönhet och mångfald, med ett par timmars bilresa mellan solbadande på sandstranden och alpin skidåkning i bergen, även dess välfärd, imponerar. "Vi har sneglat en hel del på Sverige och särskilt på det svenska utbildningssystemet" erkänner borgmästaren i Izola och berättar att de har åttio procent i förskolan, obligatorisk nioårig grundskola och att ungefär fyrtio procent läser vidare på universitetet efter avslutad gymnasieutbildning.
Det är alltså ingen misär som breder ut sig, inga gigantiska klassklyftor, i detta vårt nya "grannland". Det finns inte många som är extremt fattiga - och inte många som är extremt rika. Visst har de också problem. Många av dem känner vi igen. Lite för lågt barnafödande, lite för hög arbetslöshet, lite för många extremnationalister och lite för hög konkurrens från låglöneländerna. Men kriminaliteten är låg och de är på det hela taget en välmående nation med hög standard.
Så hanterade de också övergången från helstatligt ägande annorlunda än många andra forna kommuniststater. Inget hysterisk privatiserande till vilket pris som helst med såväl framgångsrika vinnare som utblottade förlorare till följd. I stället delade de ut de statliga företagens aktier till folket. Förvisso till priset av ganska hög inflation, men till och med den börjar de få bukt med vid det här laget.
Fascinerat konstaterar vi att de verkar ha klarat integrationen galant och lever i samklang med sina stora minoriteter, ungrarna och italienarna. Flera områden är tvåspråkiga och barnen läser till exempel både slovenska och italienska i skolor i södern. Så har den delen av landet också bytt nationalitet många gånger. Guiden i Kopers rådhus berättar att hennes farföräldrar föddes i Ungern, föräldrarna i Italien, hon själv i Jugoslavien och dottern i Slovenien. Men de har aldrig lämnat staden Koper.
Det finns inte mycket bitterhet över Jugoslavientiden och kommunismen. Sloveniens två miljoner invånare är välutbildade och välmående och separationen från resten av Jugoslavien var oblodig. De gamla statyerna över forna kommunistledare får stå kvar om än inte på framträdande platser. De är en del av historien och det finns inget behov av att riva ner dem.
Jag har lärt känna en ny granne. Så långt bort men på många sätt så nära och lik oss. Mina fördomar kom på skam. Så som de nästan alltid gör när man lär känna en ny plats, företeelse eller person lite bättre och upptäcker hur mycket utbyte man kan av varandra och hur mycket man har att lära.