En evig reträtt
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den konservativa uppgiften har därför inriktats på att genomföra en ordnad reträtt.
Med dessa rader inleder Stig-Björn Ljunggren sin nya bok "En konservativ i skjortärmarna" (Hjalmarsson & Högberg 2004.) Ljunggrens bok erbjuder intressant läsning för den som vill sätta sig in i moderaternas idéarv och historiska traditioner.
Moderaternas ursprung är det Allmänna valmansförbund som bildades 1904.
En grupp höger- och nationalistiskt sinnade riksdagsmän tog initiativ till valmanförbundet med syftet att bromsa de liberala och socialdemokratiska framgångarna. Idag firar moderaterna sitt 100-årsjubileum med seminarier och fester i Stockholm.
Försköna inte
Jag hoppas att moderaterna inte försöker att försköna och retuschera sin tidiga historia. Många av partiets förgrundsgestalter under de tidiga åren - så även Jarl Hjalmarsson - var nämligen kritiska till vad en alltför utvecklad demokrati och en allmän och ograderad rösträtt skulle kunna komma att innebära.
"För Hjalmarson" skriver Ljunggren i sin bok, "liksom för många av hans generationskamrater, var kom 1925 års försvarsbeslut att verka traumatiserande. Det drev honom i armarna på nationella högerkretsar.
Rösträttens välsignelser var, menade Hjalmarson, begränsade: "Parisiskan som hellre vill ha ett par silkesstrumpor än rösträtt, avslöjar sig som en djupt förnuftig varelse."
Hjalmarsson, och steg för steg, hela valmansförbundet övergav snart sin demokratikritiska hållning. Jarl Hjalmarsson var t ex en av de mest framträdande antinazisterna under på 1930-talet.
Triangulering
Under Jarl Hjalmarssons ledarskap för valmansförbundet - som på 1950-talet bytte namn till högerpartiet - blev dessutom högern alltmer individualistiskt inriktat. Från att tidigare ha argumenterat för ett mer kollektivt och korporativt styrt samhälle blev nu högern ett parti som tog strid för den enskilda människans möjlighet att styra över sitt liv, sitt boende, sin familj och sina pengar. Bland politikens nutida kampanjmakare används ofta begreppet "triangulering." Ett parti som ägnar sig åt "triangulering" försöker kort sagt överta andra partiers mest framgångsrika frågor och ståndpunkter. Hjalmarsson var förmodligen en av de första som framgångsrikt använde sig av detta politiska redskap. Högern som tidigare med skärpa motsatt sig den liberalisering och individualisering som de ansåg att socialdemokraterna på den tiden spred omkring sig, vände nu helt om. Högern lanserade begreppet ägardemokrati och under några valrörelser på 1950-talet lät de t ex bygga upp riktiga hus som de förevisade på den tidens torgmöten. Husen var ordentligt byggda men ändå så pass billiga att de kunde efterfrågas även av yrkesarbetare och lägre tjänstemän. Högerpartisterna såg även med förtjusning på den "bilägardemokrati" som tidigt utvecklades i USA.
Sparlåga
Strategin gick ut på att bygga ett värn mot den socialdemokratiska statens alltmer kollektiva och högskatteprofilerade bygge av det "starka samhället." Mot detta ställde de ett samhälle av "starka individer" som genom privat ägande av hus, sommarstugor och bilar skulle motsätta sig alltför långtgående kollektivisering av samhället.
Dagens moderatledare Fredrik Reinfeldt är nu i full färd med att triangulera högern - som 1969 bytte namn till moderata samlingspartiet - ännu en gång. Fast nu går den moderata rörelsen åt rakt motsatt håll.
Individualismen sätts på sparlåga. Idag vill partiet istället värna kollektiva system som AMS, arbetsrätten och stora statsbidrag till kommunerna. De avstår också från att propagera för nyliberala systemskiften och stora skattesänkningar till de rika och besuttna klasserna i samhället.
Är då moderaterna - i sin kärna - ett helt annorlunda parti 2004 än vad det var 1904? Mitt svar på frågan är nej. Som Stig-Björn Ljunggren skriver så befinner sig högern i en närmast evig ordnad reträtt från tidigare positioner. Men reträttens riktning styrs alltid av vad socialdemokratin gör och inte gör. Moderaterna saknar helt enkelt en egen politik.