Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En dag när något fattas

Foto:

Norrköping2002-10-09 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dagen då Folkbladet inte kom. Sanningen är att det inte bara var en dag, utan flera hemska dagar i somras som budet lyckades missa min låda. Då är hela dagen förstörd. I alla fall tar det ett tag att kämpa sig tillbaka till normal nivå.
Häromdagen kom en våra journalister fram till mig med en uppfordrande min:
- Hörrödu jag fick ingen tidning imorse!
Lite skämtsamt förstås, men med allvar i botten. Det borde väl verkligen vara något att ta tag i för chefredaktören! Men jag gör som alla andra när tidningen uteblir. Ringer morgontrött till Distributionstjänst och muttrar fram mitt klagomål.
Intrycket är ju att det där företaget är superproffsigt.
Det är verkligen inte ofta det klickar. Men beskedet att de ska komma någon gång på förmiddagen och leverera tidningen hjälper inte mig ett enda dugg.


<b>Utan tandborste</b>
Vi som stiger upp på morgnarna för att göra det vi ska, har våra rutiner. Att ta ifrån mig morgontidningen är som att ta ifrån mig tandborsten.
Jag vet ärligt talat inte vilket som känns värst; att börja dagen utan att ha borstat tänderna, eller utan att ha läst tidningen.
Det är som att känna sig halv, som en applåd med en hand, det blir svårt att komma igång. Förklaringar kan det ju alltid finnas, men flera ursäkter är alltid mindre övertygande än en.
Det är väl den där faktorn som gör oss mänskliga. På en bunt på flera tusen tidningar är förstås risken stor att några kommer fel, eller inte alls. Det är säkert bara några få abonnenter som drabbas. Men för dem är alltså morgonen förstörd.
Jag har dem ibland i luren. Inte för att jag kan göra så mycket i det läget. I själva verket är det nog inget genidrag att ringa chefredaktören om tidningen uteblir, men jag förstår varför de vill skälla just på mig.


<b>Vanebildande</b>
Vi har ju ingått ett avtal om ett möte varje morgon. Det vi saluför är starkt vanebildande. Berättelsen om morgontidningen som plötsligt en dag uteblir, är berättelsen om ett behov. Jag säger inte att det nödvändigtvis måste vara Folkbladet. Det kan vara en konservativ och gammaldags fullformatstidning som ska bredas ut över fil och smörgås.
Poängen är bara att har du en gång vant dig vid att kombinera frukosten med en tidning, så är det svårt att vänja sig av med den.
Radion kan ge visst sällskap och de senaste nyheterna. Numera tittar jag ofta några minuter på tv också, men det är ingen konkurrent till morgontidningen, kan aldrig ersätta den.


<b>Varning!</b>
Så det här utmynnar i en varning till dig som just nu överväger att ta en provprenumeration på Folkbladet. Tro inte att du klarar att ha tidningen i tre månader och sedan hoppa av. Du lägger dig till med en vana. Någon ovana är det inte. Den får bara till konsekvens att du är lite mer med i matchen vid fikabordet och sådär. Dessutom är det ju konstigt nog alltid tokrea på morgontidningar, så du blir ju inte ruinerad precis.
För kostnaden av en pizza och två öl har du tidningen hemburen sex dagar i veckan i en hel månad, jo, det är faktiskt sant.
När det förbjudna så inträffar en regnig dag och tidningen inte kommer så upptäcker du att det är något helt nödvändigt som fattas.
Du har inlett ett förhållande som är mycket svårt att bryta.
Varning för en god vana alltså, det var bara det jag ville säga.
Läs mer om