DEBATT: Elvis - 50 år i Folkbladet

Visserligen deltog jag i kriget Elvis - Tommy.
En frontlinje stod i Söderköping. I ett då nybyggt bostadsområde som nu är rivet.
Men jag var bara en barnsoldat, sådär sex-sju år. Visste inte riktigt vad jag slogs för. Grannens tonårsdotter, som jag dyrkade, talade helt enkelt om att vi två höll ihop mot grannflickan och hennes lillebrorsa på den övre våningen.
De höll på fel sångare. Tommy Steele var en engelsman som fick en publik i Sverige.
Spelade t o m i Linköping. Det gjorde aldrig Elvis. Men han gick ändå till historien. Varför?
- Jag hade turen att komma i precis rätt ögonblick, sa han själv.
Det ligger något i det. Vi hade såklart haft rockmusik även utan Elvis.
Bill Haley hade ju ett par år tidigare gjort en rocklåt som de unga vita amerikanerna gillade.
Men Elvis hade något annat. Den här fattigpojken från södern var som en svamp som sög upp influenser. Gospel. Country. Ballader från Italien. Blues. Elvis var inte bara en rocksångare. Allt inspirerade honom.

Han jobbade som lastbilschaufför. Köpte kläder i en liten affär på Beale Street där de svarta hallickarna handlade sina kläder. Kombinationen svart och rosa var populär.
Det går inte att förklara Elvis betydelse med bara musiken. Bland hans samtida fanns det flera som överglänste honom på många sätt.
Chuck Berry skrev genialt snärtiga rocklåtar. Johnny Cash bidrog med en svärta och ett allvar i sånger som visat sig hålla.
Elvis skrev inga sånger alls.

Det var något annat med Elvis. Ett alldeles eget uttryck. Hur han rörde sig förstås.
Kläderna från den där affären. Blicken. En märklig utstrålning. Karisma. Men nog var det något med hans röst också. Jag var över 20 år när jag insåg det.
En röst som kunde vara len som sammet eller sträv som sandpapper. Spänst. Lyster. Något var det med rösten.

Det är annandag påsk och jag lyssnar på sonens(!) Elvis-samling.
Ödsligheten i Heartbreak Hotel. Inte bara hjärta och smärta utan också kättja.
Elvis Presley skrev inga sånger. Men några gjorde han definitivt till sina genom att sjunga dem.
För precis femtio år sedan slog han igenom. Så pass att t o m den här tidningen, långt ifrån Memphis, skrev om honom.
Jag antar, nej jag lovar, att det här heller inte var sista gången. Det var bara det jag ville säga.

Jo, en sak till förresten: I påskveckan var det tolv kvinnor och nio män på tidningens förstasidor.

Information till våra läsare

Debatt: Elvis - 50 år i Folkbladet