Dilemmat med regionalisering
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Orsaken är att samhället har förändrats i så snabb takt att kommunerna har blivit för små för att hantera vissa frågor. Staten är alltför långt bort och dess företrädare kan inte utses i regionala demokratiska val.
Precis som människor, kapital och varor rör sig alltmer över nationsgränserna, ökar också rörligheten lokalt. Allt fler bor i en kommun och jobbar i en annan. Därmed blir arbetsmarknaden och infrastrukturfrågorna alltmer kommun- och länsgränsöverskridande.
Lokala miljöfrågor följer vattendragens avrinningsområden snarare än kommungränserna. Inte bara storföretagen, utan även de små och mellanstora, verkar i allt större områden. Och alla regioner är konkurrensutsatta. Det kräver offensiva framtidsstrategier och marknadsföring, som kommunerna nästan alltid är för små för att hantera.
Hos oss diskuteras regionalisering mest utifrån sjukvårdens synvinkel. Men det är också dessa andra frågor - regional utveckling, miljö, arbetsmarknad, infrastruktur och trafik, som kräver förändringar. I alltfler länder drar man slutsatsen att dessa frågor hanteras bäst regionalt.
Frågan för oss i Östergötland är: Hur ser den för oss mest attraktiva samarbetsgeografin ut. Ska vi försöka klara oss själva, möjligen med tillskott av en eller annan grannkommun (Västervik, Katrineholm/Vingåker, Tranås)? Ska vi slå oss ihop med våra småländska grannar i söder? Ska vi tillhöra en jättelik stockholmsregion, eller ska vi söka samarbete med övriga regioner som omger Stockholm.
Studerar vi läget i Europa kan vi se att störst inte alltid är bäst. Men landsbygdsdominerade regioner är alltid fattigast ekonomiskt sett. Hur det är med livskvaliteten är en annan sak. För att nå både tillväxt och livskvalitet är nyckelordet "lagom". Vårt läge är gynnsamt. Tillräckligt nära storstaden Stockholm för att vara en del av dess arbetsmarknad och kunna dra nytta av dess attraktivitet, men tillräckligt långt ifrån för att slippa en del av storstadens problem: trängsel, miljöförstöring, höga fastighets- och bostadspriser mm.
Risken är att vi själva är för svaga, och ihop med smålänningarna för långt bort från storstadsmagneten. Ingen regering lär tillåta att hela Mälardalen blir en region, som kommer att dominera allt.
Men tillsammans med de andra kransregionerna runt Stockholm - Sörmland, Västmanland, Uppsala - skulle vi vara mycket attraktiva och tillräckligt starka för att förena attraktiviteten med att vara en viktig balanserande kraft mot huvudstadens dominans.