Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Dialekten som en klassmarkör

Norrköping2010-01-30 05:40
Christer Sandberg, chefredaktör
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag talar östgötska. Inte lika mycket som när jag var barn, eftersom jag har bott på olika ställen och umgåtts med människor som inte talar min dialekt. Alltså säger jag inte längre förståsch, utan förstås, inte i jämter, utan bredvid och inte snarskank, utan krokben. Men min satsmelodi är omisskännlig. De som lärt sig soundet kan geografiskt bestämma mig på två meningar. Inte sällan är det såklart en annan östgöte som genast hittar en like. Och jag är själv likadan, om jag är på en konferens eller så: "Ursäkta, är du från Norrköping?" Det brukar bli trevliga samtal. Men man ska ju vara klar över en sak. En utpräglad dialekt är en klassmarkör. När Dramaten i förra veckan satte upp G B Shaws Pygmalion hamnade man i bryderi. Det klassiska sättet att översätta Londons cockney har ju varit med söderslang. "Den spanska reven rev en annan rev." Men så talar ingen stockholmare längre. I alla fall ingen under 75, och så Jerry Williams när han står på scen eller intervjuas i radio och tv. " Tjenare, tjenare, hur ere mere?". Det "tugget" finns bara i gamla filmer. Nollåttorna har alltmer anammat det östgötska sättet att säga äää - öppet. Liksom faktiskt även ööö, vilket är lite kul att höra. Mona Sahlin talar ju en modern stockholmska. Sålunda är den dialekten omöjlig att använda i Pygmalion, där just språket ska vara signalen för underklass. Blomsterförsäljerskan Eliza talar som landets nästa statsminister, det skulle givetvis inte fungera. Lösningen har blivit att låta Alexandra RapaportsEliza tala en malmöitiska från förorten, Rosengårdska. Som Zlatan ungefär. Vilket kanske också leder tanken fel, han är ju mångmiljonär. Men om Eliza talar förortsskånska borde väl professor Higgins tala lundensiska, en dialekt som markerar bildning. Därför tidigt accepterad i radio. Men Johan Ulvesons Higgins talar rikssvenska. Vad nu det är. Inte är det så som de talar i Nyköping i alla fall. Det föreslog en språkvetare för länge sedan och fick ett visst gehör för det. Han var just från Nyköping och tyckte såklart att barndomshemmets idiom var det perfekta. För oss som kommit utifrån och bott i staden är det en väldigt komisk tanke... Rikssvenska är väl när det är omöjligt att bestämma varifrån personen kommer. Om det skulle vara idealet blir det ju lite tråkigt. Dialekter, eller brytning på främmande språk, är berättelser om ursprung som betyder något. Jag blir glad när någon noterar att jag talar norrköpingska. Men jag roas inte av revyer som gör narr av dialekten. Blir inte stolt när en kvällstidning utser den till landets töntigaste. En grov östgötska är otänkbar t ex för en vd för ett börsbolag eller en minister. Dialekten anger underklass, och den lätt misstas för ointelligens. Vi kan tycka vad vi vill om det, men så fungerar det. Så snart vi öppnar munnen avslöjar vi vilka vi är, kläder kan inte dölja oss, vi är nakna. Sättet att tala ger karaktär. Men samtidigt anger det hemvist i klassamhället. Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping