Det groteska blir normalt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ofta är det något så enkelt som att ett namn, en titel eller en siffra blivit fel. Det brukliga är då att tidningen har en rättelse dagen därpå.
De flesta har också förståelse för att det kan bli fel. Journalister arbetar under tidspress och alla kan göra misstag.
Så är det andra som visserligen är medvetna om att det vi skrivit är korrekt, men ifrågasätter om det nödvändigtvis måste stå om det i tidningen.
Inte sällan är det företag som är i blåsväder av någon anledning. Ska vi skriva vilken skola som haft problem med sina idrottslärare?
En dömd för våldtäkt mot barn. En annan nu misstänkt för narkotikainnehav. Vi avstod. Det verkar som om skolan helt enkelt haft otur.
Ska vi skriva vilken krog som blivit av med utskänkningstillståndet? Rätt eller fel finns inte. Det är alltid bedömningsfrågor.
Det här är vardag i jobbet. Ibland fattar vi säkert "fel" beslut. För vidlyftig publicering någon gång. För återhållsam en annan.
Att det blir reaktioner på det som skrivs i tidningar ligger i sakens natur. En direktör kommer plötsligt in på redaktionen för att, bokstavligen, lägga papperen på bordet om Folkbladets illvilliga skriverier. Mötet avslutas i oenighet. Tidningen anmäls till Pressens Opinionsnämnd (PO), som till slut friar.
Personer ringer på kvällar och helger och är förbannade på något som står i tidningen. Ibland anonyma och berusade.
Då och då också artigt presenterade, men likväl riktigt förbannade. Allt det här är helt normalt. Precis som det ska fungera i ett land med en fri press.
Det har också förekommit att någon vimmelkantig figur kommit in på redaktionen och framfört synpunkter.
Men jag har faktiskt inte upplevt det som hotfullt. Om någon ringer en kväll och vräker ur sig svordomar om något som vi skrivit i Folkbladet så inser jag att det här är något som han antagligen glömt imorgon. Då har det kommit en ny tidning att förarga sig på.
De samtal jag haft den här veckan har varit av ett helt annat slag. Även om de kan påminna om samtalen från företagsledare som är irriterade på en artikel. Kanske har det även hänt att de har uttryckt sig på ett liknande sätt:
- Om du inte inför en rättelse senast fredag så får du själv ta konsekvenserna!
I så fall antar jag att tidningen står inför risken att anmälas till PO.
Om samma sak uttrycks av någon som är "president" i en gangsterliga uppfattar jag det på ett annat sätt.
Det är nu ett faktum att kriminella nätverk har hemsidor och kontaktpersoner. Ibland tycks de också få in sina rättelser.
Intervjuas som om de vore vilka företagsledare som helst. Jag har sett några sådana exempel på senare tid.
Snart håller de presskonferenser och lämnar kvartalsrapporter. Det groteskt förvända upphöjt till en normalitet. Vi i massmedia måste bestämma oss nu var gränsen ska gå för vad som är normalt och accepterat.
Det var bara det jag ville säga.