Det är lugnt, säger Nisse
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns lika många skäl som stjärnor i himlen till att jag inte är coach i IFK Norrköping. Ett är att jag stönade mer än hejade under kvalmatchen i lördags.
- Det här går inte vägen!
- Det är lugnt, sa Nisse hela tiden.
Men han vet mer om motoroljor än om fotboll och han flackade med blicken när han upprepade sitt mantra.
En ansträngning är inte en ansträngning förrän det börjar göra ont.
Några steg fram och tog smällarna. Tomas Olsson var där bollen fanns, eller om det var tvärtom. Kristian Bergström förvirrade motståndaren genom att spela på högerkanten.
Men det här lindansande laget hade en mycket skör tråd att balansera på. Och det fanns inget skyddsnät.
Så kom då den magiska minuten. Plötsligt gjorde några till det som de vet att de kan. Det är det som många av oss mest av allt behöver:
Någon som får oss att göra det vi kan!
Att framgångsrika idrottsledare åker omkring till företag och föreläser om ledarskap har blivit stor business. Men idrottslaget som bildligt uttryck för företaget går inte helt att avvisa.
Sven-Göran Eriksson har fått en hop överbetalda egoister att dra åt samma håll. Sören Cratz fick ett gäng loser-tippade medelmåttor att våga vinna.
Att våga vinna är ju också att våga förlora, våga gå på en nit.
Våga utmana motståndaren. Våga den där fräcka dragningen, som kanske inte alls fungerar.
På Folkbladet finns inga överbetalda egos. För den delen inga loser-tippade medelmåttor heller. Och vi ska nog inte sätta Erika Ullberg på högerkanten för att förvirra motståndaren.
Liknelsen kanske alltså haltar. Men på Folkbladet är vi i alla fall medvetna om att det krävs mod och beslutsamhet för att utmana konkurrenten.
Det märkts när hela redaktionen var samlad för att dra upp riktlinjerna inför framtiden häromdagen. Vi nöjde oss inte med vackra föresatser. Vi gick till beslut. Satte datum för genomförandet av sånt som ska göra den här uppstickaren ännu fräckare.
Som i alla matcher är det ju till slut resultaten som räknas , inte avsikterna. Jag säger som Nisse:
- Det är lugnt! Och jag flackar inte med blicken när jag säger det.
Missa inte den magiska minuten. Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.