Det är eleverna det handlar om
I går presenterade Norrköpings kommun en kvalitetsredovisning för sina skolor, fritidshem och förskolor. Uppgifterna gäller år 2006. Rapporten är inte direkt lättillgänglig.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Arma rektorer, tänker jag som skall styra sin verksamhet efter alla de statliga och kommunala mål och uppdrag som staplas i rapporten om kvaliteten i verksamheterna. Som lekman med viss erfarenhet av skolfrågor saknar jag en tydligare redovisning av resultatet på sista raden. Hur går det för Norrköpings elever? Lär dom sig det dom ska lära sig? Och om inte - vad ska man göra åt det?
Jag hade velat se tabeller med jämförelser av betyg och av resultaten i nationella prov. Med sådana hårda data som utgångspunkt hade det varit lättare att förhålla sig till rapporten. Nu finns endast en jämförelse mellan skolor med årskurs nio elever där kommunen använder den omdiskuterade SALSA - metoden som Skolverket introducerat. I SALSA förutsätts att elever med vissa bakgrunder automatiskt har bättre eller sämre förutsättningar för lärande. Enligt SALSA presterar nio av sexton högstadieskolor i Norrköping sämre än vad de borde. Det är långtifrån något bra utfall, även om det som sagt finns anledning att betrakta SALSA med viss skepsis.
I kvalitetsredovisningen riktas allvarlig kritik mot de åtgärdsprogram som skolorna är skyldiga att upprätta för att ge elever i behov av särskilt stöd bättre chanser att klara godkända resultat i grundskolan. Den generella kritik som riktas mot åtgärdsprogrammen är att de överlag inte innehåller åtgärder som anpassar undervisningens former för de enskilda eleverna. Strukturen ute på de enskilda skolorna tycks vara huggen i sten och skall gälla lika för alla. Att behandla alla lika är dock som bekant djupt orättvist. En del ungdomar och barn behöver särskilda studieupplägg för att kunna nå goda resultat. I sin roll som skolägare borde kommunen agera snabbt för att åtgärdsprogrammen verkligen kan göra nytta för just de elever som programmen skall syfta till att hjälpa.
I rapporten förs ett intressant resonemang om sambandet mellan hög personaltäthet och elevernas resultat. Norrköpings skolor är välbesatta med lärare. Elevantalet har sjunkit under de senaste åren utan att lärarkåren har minskat i motsvarande omfattning. Är lärartätheten så viktig för elevernas prestationer som det ofta hävdas torde det alltså finnas goda förutsättningar för förbättringar.
Men det finns nog inga direkta samband mellan antalet lärare per elev och elevernas studieresultat. Arbetsorganisationen, den individuella anpassningen till elevernas lärande och ledarskapet ute på skolorna har av allt att döma större betydelse än om lärartätheten ökar eller minskar med några tiondels procent.
Mitt råd inför kommande kvalitetsredovisningar är att Norrköping tydligare bör fokusera på elevernas studieresultat på sista raden. Hur man än vrider och vänder på saken så är det ändå just det som är det allra viktigaste för eleverna.
Och det är ju eleverna det handlar om.