Den starkes vår
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag stod vid Färgargården i lördags så började jag ana vad Karlfeldt menade. Den årliga skörde- och höstfesten är en verklig folkfest som minst av allt känns som ingången till en mörk och trist årstid. Tvärtom känns det som startskottet för något fräscht och rasande vackert, härligt doftande som färsk frukt.
<b>Inget tingel-tangel</b>
De tusentals besökarna fyndade alltifrån vackra hantverk och böcker till syltburkar, vitlökskorv och fårost. Men inget tingel-tangel. Inga billiga T-shirts av det slag som brukar anta fantasifulla proportioner och färger efter ett par tvättar.
Här kom folk med gröna fingrar i horder för att få goda råd av växtdoktorer och svampexperter, men allt kunde de lärde inte svara på. Pensionerade nyhetsankaret från Östnytt, Bengt Malmsten, kom med ett äpple som han ville veta sorten på.
- Men de klarade inte det, jag vet fortfarande inte vad det är för sort, konstaterade Bengt och for tillbaka till Ringarum med oförrättat ärende.
<b>Borgerlig bilaga</b>
Folkbladet fanns där och bjöd på syrliga karameller och tidningar.
Det finns ju statistik på att det nästan är fyra läsare på varje exemplar av Folkbladet. I den ligan - antal läsare per exemplar - ligger vi i toppen i Sverige bland dagstidningar.
Att det verkligen stämmer med verkligheten får man snabbt klart för sig när man möter såhär många människor under några timmar.
- Ja,tack, fint att få Folkbladet! Du vet jag läser den på jobbet, men då får man ju aldrig lördagstidningen, var en vanlig replik. Eller den här:
<b>Sporten</b>
- Jag brukar få läsa grannens ex. för det är mycket bättre sportsidor i Folkbladet.
Men också i ärlighetens namn den här:
- Den är bra, men det är för mycket sport.
Hur som helst. Tiotusentals läser den här tidningen, synd bara att så många av dem är gratisläsare. Men så är det förstås alla de trogna abonnenterna som vid ett sånt här tillfälle passar på att leverera lite ris & ros, passande nog på en skördefest.
Jag fick en del kritiska synpunkter på att tidningen i torsdags hade en annonsbilaga från den borgerliga fyrklövern. Jag svarade såklart att vi inte sysslar med politisk censur. Om borgerliga riksdagspartier vill betala pengar för att nå våra läsare, så går det bra. Vi skulle få en mycket konstig debatt om vi förbjöd annonser från borgerliga partier.
<b>Arbetskrafts-
invandring = toppen!</b>
Våra insändarsidor har också under valrörelsen stått öppna för partier av olika färg. Så är det även i fortsättningen. Till yttermera visso har vi en krönikör som är aktiv moderatpolitiker.
Folkbladets politiska linje framgår av ledarsidan, på nyhetsplats är vi neutrala. Den friska debatten med många åsikter är vår livsluft. En valfråga var ju arbetskraftsinvandringen. De borgerliga var för, medan socialdemokraterna var emot.
Fackföreningsrörelsen pekade på riskerna med lönedumpning. Kanske det. Men jag tror att arbetskraftsinvandring åtminstone ibland kan vara oerhört välgörande, helt nödvändig faktiskt.
Jag säger bara Balázs Rabóczki, Antti Sumiala och Nick Bosevski!
Med såna immigranter kan hösten kännas precis som en stolt vår utsprungen.