Aktivisterna på Gotland har gett välbehövlig näring åt en ganska trött och visionslös demokrati där miljömålen blivit mer och mer underordnade en alltmer förhärskande tillväxtideologi.
Historiskt sett kan vi konstatera att en levande demokrati bygger på ett folkligt engagemang och att stora samhällsförändringar kommer underifrån. Rösträtt och 8 timmars arbetsdag var inte något som helt plötsligt kom folket till del som en skänk från ovan. Det var något människor krävde och kämpade för. Makten var emot.
Lite absurt blir det då att Nordkalk använder demokratin som argument för det planerade kalkbrottet.
I fallet på Gotland är det snarare en insomnande demokrati som till slut gett exploatörerna fritt spelrum. Gruv- och stålindustrin lyckades ju - mer eller mindre i det tysta - till och med att ändra på lagen. Efter flera år av ihärdig uppvaktning strök regeringen den så kallade stoppregeln från Miljöbalken.
Stoppregeln sa: "Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande."
Rödlistning av arter grundar sig på noggrann kartläggning och vetenskaplig forskning. De svenska miljömålen, EU:s art- och habitatdirektiv och FN:s konvention om biologisk mångfald är exempel på vad riksdag och regering förbundit sig till för att värna dessa arter. Demokratiskt fattade beslut som hävdar allmänintresset.
I Ojnareskogen finns cirka 265 rödlistade arter. Några finns bara där i hela världen. Nu har ett särintresse i privat vinstsyfte lyckats avskaffa skyddet för dessa.
Exakt vad har det med demokrati att göra?
Att stoppregeln försvann betyder dock "bara" att Nordkalk och andra företag nu lättare får tillåtlighet till täktverksamhet i känsliga naturområden. Självklart mycket allvarligt, särskilt om det blir prejudicerande, men det undantar på intet sätt staten från ansvar. Sverige har fortfarande samma skyldighet att leva upp till de avtal och miljömål för att värna vatten, miljö och biologisk mångfald.
Just nu väntar vi med spänning på att regeringen ska ta sitt ansvar och verkställa de av riksdagen demokratiskt fattade besluten som bland annat säger att alla arter ska finnas kvar i livskraftiga bestånd.
Fram till dess är det i träden och framför skogsmaskinerna vi hittar demokratins förkämpar.