Demokrati är varken billigt eller enkelt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
</span>Det innebär ju inte att man misstror de anställda. Syftet är att kunna ge ytterligare en dimension till beslut som påverkar enskilda individer. Hittills har det ansetts som en självklarhet i Sverige att vi ska ha ett öppet samhälle, där olika erfarenheter kan berika besluten. men det förefaller som om det är nya tankar på gång nu.
Ett exempel är att man tänker avskaffa socialförsäkringsnämnderna. Nämnderna har insyn i de beslut som Försäkringskassan fattar om ekonomiskt skydd vid ohälsa, framförallt när någon har varit sjuk så länge att han/hon inte klarar att arbeta för fullt. Just på detta område, där det verkligen handlar om utsatta människors trygghet, har några förståsigpåare kommit fram till att det inte behövs någon insyn.
Före valet gjorde den borgerliga alliansen ett stort nummer av att en del skor sig på det allmännas bekostnad. Då lät det som om det var väldigt många som ville vara bidragsberoende. Vi som sitter i socialförsäkringsnämnder känner oss ganska förbluffade. Vi tar varje månad del av bortåt 100 levnadsöden och kan inte se att särskilt många bluffar.De allra flesta har fått ont i rygg, axlar, höfter och ben efter många års hårt och/eller ensidigt arbete. Pinsamt många har jobbat med vår dock omsorg. Det är i stor utsträckning kvinnor i något högre ålder som har förslitningsskador. Vem kan förvånas över det? Det var ju den gemensamma sektorn som skulle bantas för att Sveriges ekonomi skulle komma på rätt köl igen efter 80-talets ekonomiska äventyrligheter. Låt oss innerligt hoppas att alliansen inte drar in oss i liknande ekonomiska problem som vi fick erfara på 70- 80- och 90-talen!
Många långtidssjukskrivna lider också av stress och depression, kanske för att man numera inte anses duga om man inte är kolossalt effektiv. Det är väl det gamla föraktet för svaghet som gör sig gällande igen. Vi har ibland undrat över att arbetsgivarna - tyvärr även inom den gemensamma sektorn - inte alltid verkar vara inställda på att organisera och planera på ett sätt som bidrar till bättre hälsa. Det borde vara en mänsklig rättighet att slippa jäkta bortom sin förmåga. Även den sköra människan är en tillgång om hon/han får uppgifter som är anpassade efter individens förmåga. Bättre hälsa hos personalen är ekonomiskt gynnsamt både för företag och samhälle. Vem kommer att bevaka sådant i framtiden?
Något vi har reagerat mot är att det fortfarande tycks finnas brister i samverkan mellan olika instanser; t ex mellan Försäkringskassan och arbetsmarknadsmyndigheter. Förhoppningsvis håller det på att bli bättre, men fortfarande händer det att människor faller mellan stolarna: De är för friska för det ena stället och för sjuka för det andra. Behandlande läkares utsagor är inte heller alltid så entydiga; försäkringsläkarna verkar ha olika syn på vilka krav man kan ställa. kort och gott, det är nog inte så dumt med insyn.
Demokratin är varken enkel eller billig. Men den är omistlig!