Debatt: Värna det lokala i radions P 4
Den hårt pressade Sveriges Radio- VD:n Peter Örn ger order - och strax därpå kontraorder.Först kraftigt minskad lokal sändningstid i P 4. Något som skulle ha ritat om mediekartan.I veckan kom det glädjande beskedet att han tänkt om, utmärkt.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag var inte med från början, utan anställdes fem år senare 1983.
Då var det en radiostation i förfall. De lägsta lyssnarsiffrorna i hela landet.
Det var inte svårt att förstå varför.
Man kunde inte ens erbjuda lyssnarna lunchnyheter, något alla andra stationer hade.
Tablån på den tiden såg ut så att lokalradion hade fönster i P 3. En morgonsändning kl. 6-8, en lunchsändning kl. 12-12.30 och en sändning kl. 17-18. Lunchsändningen bestod enbart av programinformation. Trailer efter trailer - i en halvtimma.
Personalstyrkan var i stort sett densamma som dagens SR Östergötland.
Den undersysselsatta redaktionen ägnade sig mest åt att hålla koll på vem som tillhörde vilket kotteri.
Som tur var kom jag dit i samma veva som en ny chef som höjde på ögonbrynen för samma saker som jag, också han kom från tidningsvärlden.
När jag utsågs till redaktionschef hade jag stora delar av redaktionen emot mig.
Men sedan gick det faktiskt ganska raskt. Lunchnyheter infördes.
Lyssnarsiffrorna visade att vi hade gått från botten till toppen.
I Stockholm och i Göteborg började man med något som kallades fullskaleprojekt.
Hasse Aro och Staffan Dopping sände hela dagarna i Radio Stockholm.
Så gjorde också alltså Radio Göteborg - men med sin särprägel.
Claes Malmberg och Lasse Brandeby skapade sina första figurer här.
Nu skulle också vi i Östergötland göra radio i full skala. Vi åkte till Göteborg på studiebesök. Det var inspirerande. Janne Josefsson brann, då som nu, för att berätta om samhället. Leif Loket Olsson i direktsändning från ett köpcentrum. Lyssnarna älskade det.
Men det fanns spänningar också på redaktionen i Göteborg, mer än i Norrköping t o m. I lunchrummet satt de på varsin sida, "vänster" och "höger". En rödbrusig karl ropade till Loket:
- Hur mycket tjänar du egentligen på alla dina extraknäck?
- Ja, det brukar väl bli en miljon sådär, sa Loket lugnt.
Alla samtal tystnade i rummet. Plötsligt gick det upp för dem att den tjocke tönten var miljonär!
Strax var vi också igång med lokala sändningar hela dagen.
Programidéer föddes på vägen till studion. Skivorna till en morgonsändning tog man med sig hemifrån. Så på den här tiden kunde man faktiskt höra Dylan i radion.
Det var nybyggaranda. Vi startade något nytt. Nådde en publik. Det första spadtaget i det bygge som skulle bli en egen kanal - P 4 var taget. Det görs proffsigare radio nu.
Men framgångsreceptet är detsamma. Närvaron. Det lokala tilltalet. Det som också förklarar varför Folkbladet är större än Aftonbladet - i t ex Finspång.
Nu måste SR spara pengar. Den förra ledningen gjorde av med kassan i ett huvudlöst digitalt projekt.
Faran för den lokala radion är inte över. Redan i sommar blir det av allt att döma riksprogram istället för lokala, flera timmar dagligen. Det som det tog år att bygga upp kan snabbt rivas ned.
Värna den lokala public service-radion. Det var bara det jag vill säga.