Dags att stjäla gran
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns ju konstigare påhitt.
Men det hör nu till min självpåtagna roll att ändå ställa frågan:
- Varför?
Mina föräldrar brukade ställa in ett träd i vardagsrummet just vid den här tiden.
Nåja, det är knappast ett svar.
I yrkeslivet anses ju det bara bevisa bottenlös dumhet och brist på kreativitet.
Vi gör som vi alltid har gjort. Och den som vill förändra får det dräpande svaret:
- Det går inte, därför att så har vi aldrig gjort förut!
Plötsligt vuxen
Men den som blir lycklig av att nogsamt följa varje familjetradition måste inte nödvändigtvis vara emot förändringar i andra sammanhang. Det kan vara två helt olika världar.
Traditioner växer man in i. En dag är man vuxen. Det går långsamt. Men så plötsligt är man där. Med julgran och allt. Inte hade jag julgran när jag skaffade eget boende i 20-årsåldern.
Det tror jag inte att mina söner, som är i den åldern nu och inte längre bor "hemma", har heller.
Däremot förväntar de sig nog en pyntad gran när de kommer hem till jul.
Precis som jag säkert såg fram emot granen när jag kom till föräldrahemmet vid den tiden.
Men varför?
Fruktbarhet
Att det är en tysk sedvänja kan vi vara säkra på.
Alla våra traditioner är tyska, fråga vilken folklivsforskare som helst.
Mot slutet av 1800-talet började det finnas granar i de svenska slotten.
Inte ens då visste säkert slottsherrarna riktigt varför.
- Det är vackert, tänkte de kanske.
Men om det nu är så vackert - varför inte ha ett träd inomhus året om?
Fruktbarhet. Glaskulorna är i själva verket äpplen. Jesus Kristus är född.
En hyllning till allt som växer. Ett lite märkligt sätt att salutera fruktbarhet kan det tyckas.
Att hugga ner en späd gran. Snart ska den barra och dö. Den fick aldrig bli vuxen.
Jag = en grantjuv
Natten före julafton gick jag mig ut i skogen i Småland med en yxa på axeln.
Nu skulle jag stjäla en gran. Jag hade läderstövlar och skinnpäls och det var kallt och rejält med snö.
Vi hyrde en liten stuga vid en sjö mitt i en skog. Massor av fina granar.
Jag hade sett ut vår, skulle nog hitta den trots att det var mörkt, kolsvart.
Men jag tog med en fickklampa. Plötsligt ser jag hur mitt ljussken korsas av ett annat.
Jag släcker lampan. Stilla och stum ser jag hur en gubbe som jag inte kan identifiera hugger ner VÅR gran. Han frustar och stönar. Bär bort den.
Jag hugger ner en nästan lika fin som står bredvid. En broder. En systergran.
I triumf bär jag hem den och inser att jag är vuxen. Att köpa julgran vid affären är lite löjligt.
Nästa år ska jag smyga mig ut på julaftonsmorgon med en yxa på axeln och hämta hem en riktigt fin gran till familjen. Jag har redan sett ut den. Den här gången ska vi ha den allra bästa, den står vid Tyska Torget.
Ska det va så ska det va. Det var bara det jag ville säga.