Dags att elda på massorna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en lätt stukad socialdemokrati som vandrar ut på första maj. Ytterligare minst fyrtio månader i opposition är vad som väntar Mona Sahlin och hennes socialdemokrater. De höga opinionssiffrorna ger väl lite plåster på såren, kan man tänka. Men jag är övertygad om att (s) gärna bytte med alliansen. Lunken och klagandet i opposition är ofta svår att hantera för det närmast eviga regeringspartiets gamla statsråd. Hellre regeringsmakt med dåligt stöd än ugglande i opposition med snart femtioprocentiga siffror.
Fredrik Reinfeldt är förstås oroad över regeringens dåliga resultat i opinionsmätningarna. Det går grandiost och unikt dåligt för regeringen. Men han är inte så oroad att han vill gå i opposition igen. Reinfeldt och hans kollegor tillbringar mycket hellre de dryga tre år som återstår av "ordinarie matchtid" som statsråd än som oppositionsledare i riksdagen.
Skäll på första maj är ju borgerligheten vana vid att få alldeles oavsett om de sitter i regering eller inte. Att det blir lite extra skäll på tisdag tror jag vi kan vara säkra på.
Lika säkra kan vi vara på att minst en handfull av kvällens vårtalare kommer att citera Karin Boyes ord om att det gör "ont när knoppar brister". Min egen favorit i sådana sammanhang är strofen "Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge". Tycker den passar bra för våren. Ibland spänner våren bågen för tidigt - snö, kyla och stormiga vindar får vårens sträng att brista. Men våren ger inte upp.
Jag skall inte hålla något vårtal i kväll. Däremot ska jag till Rejmyre Folkets Hus på I: a maj. Redan klockan 10 på förmiddagen sätter vi igång därute.
Man kanske kan ta den där om ?strängen som brast" även i ett kort 1: a maj tal?
Så får det bli.
Trevlig Valborg på er alla.
Hoppas vi syns första maj.