Då Gudrun blev blind
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alltihop var över på 90 timmar. Villebrådet sköt sig själv i foten.
I onsdags skrev skattenämndens ordförande i Simrishamn under dokumentet om vänsterledarens deklaration. Dagen efter blev det offentligt och i söndags morse avgick hon.
Det räckte inte med att Gudrun gjorde en hel pudel; la sig på rygg, sprattlade och visade sig ångerfull. När man knäpper en knapp i fel knapphål, blir det omöjligt att knäppa de andra riktigt.
<b>Slarv?</b>
Förklaringarna bar helt enkelt inte sanningens prägel.
1. " Slarv".
Om man t ex skriver till skattemyndigheten och yrkar avdrag för ett stort glöggparty för kompisarna så kan det knappast förklaras med slarv. Då får vi i så fall nya användningsområden för ordet.
- Ja, det var jag som rånade banken, men jag vill betona att det berodde på rent slarv, inget annat!
2. "Tidsbrist".
Det tar tid att göra avdrag. Jag har gjort det vid några tillfällen.
Alltså yrkat avdrag för utgifter jag verkligen haft.
Det var när jag levde dubbelliv, med jobb i Stockholm och boende i Norrköping.
Man måste man ta sig tid att skriva upp allting och spara kvitton.
Ofta hann jag inte med att göra avdrag. Det tror jag är vanligt.
Folk hinner inte med att sätta sig in i regelverket och föra bok över utgifter. Och missar därför avdrag de har rätt till.
Gudrun Schyman tog sig tid. Kunde vid förfrågan från myndigheten hosta upp kvitton. Just det är en egendomlighet som ännu inte fått någon förklaring.
Hon har ju lämnat kvitto på utlandsresorna till antingen partiet eller riksdagen och sålunda, helt korrekt antagligen, fått resorna betalda.
När hon så ska lura myndigheten att hon själv betalat resorna, så har hon kvitton som bevisar det. Enda rimliga förklaringen är att hon har kopierat kvitton för att kunna genomföra bedrägeriet.
<b>Plattan i botten</b>
Men varför såg hon inte den uppenbara risken för upptäckt - och konsekvenserna?! Hon såg inte vägen framför sig, vart det bar hän och hindren som fanns där. Hon blev fartblind. Tryckte plattan i botten.
Det är som i historien med långtradarchauffören i sitt 3,6 meter höga fordon. Varningsskylten när han närmar sig viadukten säger "3,5 meter".
- Ser du någon polis, frågar han kompisen.
- Nej.
- Då så, då kör vi!
Med ett sådant beteende hjälper det inte att vara en lysande kommunikatör.
<b>Ett geni</b>
För visst är hon ett politiskt geni. Det är en bedrift att på bara några år förändra bilden av ett parti av Sovjet-typ. Ett parti som skickade lyckönskningstelegram till Östtysklands diktator strax före murens fall.
Hon höll de totalitära krafterna i schack och partiet framstod som ett demokratiskt vänsteralternativ. Många ville nakenbada i en vik med Gudrun Schyman.
Ingen kan heller ta ifrån henne att hon var den som på allvar förde in ett kvinnligt perspektiv i det politiska tilltalet.
En populist, säger den del.
Jag har intervjuat Gudrun Schyman några gånger och haft henne i en radiostudio för att svara på lyssnarfrågor. Då var hon mycket följsam. Alla som ringde gav hon rätt.
De andra partiledarna hamnade inte sällan i häftig diskussion med deltagarna i väkterierna. Men just Gudrun var mycket kundorienterad, skulle man kunna säga.
<b>Inte slut</b>
Därför är jag säker på att vi inte sett det sista av kommunikatören Gudrun Schyman. Dels så fortsätter hon ju som riksdagsledamot.
Men jag är också säker på att det finns andra som vill anlita henne.
För att nå ut med ett budskap. Eller kanske rentav för att sälja något.
Inte för det jag tror att hon är till uthyrning för vad som helst.
Men tro mig; Gudrun Schyman lär fortsätta att göra viktiga avtryck i svensk samtid. Den här katten har ännu inte förbrukat sina nio liv.
Det var bara det jag ville säga.