Så valde då Maud Olofsson att snabbt avgå på eget initiativ istället för att vänta ut sitt partis krav på avgång. Det är naturligt att de första dagarnas reaktioner handlar om hennes insatser som partiledare och om efterträdarfrågan. De flesta borgerliga tidningar och politiker berömmer hennes insatser för borgerlig enighet och för att ha underlättat ett borgerligt blocks regeringsbildning. Det är naturligt, det var viktigt.
Debatt
Men för centerpartiet var detta äventyrligt. Enigheten åstadkoms ju genom att hon gav upp gamla profilfrågor och suddade ut väljarnas bild av vad centern stod för. Istället för avveckling av kärnkraften skulle partiet nu plötsligt övertyga väljarna om att den istället skall byggas ut. Istället för att vara ett parti för låginkomsttagare utanför storstäderna med paroller som "Hela landet skall leva" blev det Stureplan som symboliserade vilka väljare de ville nå. Istället för levnadsvillkoren i Götene, Tanum och Skövde blev det fastighetsskatten i storstäderna och RUT-tjänster på Södermalm som de gav uppmärksamhet. Istället för Sveriges mest stabila väljare valde de att springa efter de mest lättrörliga, istället för de väljare de var nästan ensamma om ville de locka de som Moderaterna och Folkpartiet redan mutat in. Det gick inte bra, varken på landet eller i stan. Hon övertog ett parti i kris med 4.6 procent av väljarna bakom sig. Hon lämnar det i samma skick, enligt senaste SCB-mätningen har det stöd av 4,5 procent.
Personfrågorna kan skymma den viktigare frågan om partiets politiska vägval. Centern har varit starkast när den varit en fristående kraft i politikens mittfåra, med starkt fokus på att företräda människor med låga inkomster utanför storstäderna. Det var den resultatinriktade linje som utvecklades av partiets giganter Bramstorp och Hedlund. När Fälldin lade om kurs och första gången gjorde upp med moderaterna var Centern med 27 procents stöd bakom sig nästan tre gånger så stora som M. Nu är moderaterna sju gånger så stora som centern.
När centern inordnat sig i ett block har handlingsfriheten försvunnit och dess inflytande, särart och väljarstöd har krympt. Så också denna gång. Priset för berömmet från moderater och folkpartister är högt: om Centerpartiet går vilse eller trasslar in sig i personfrågor kommer det att försvinna ur riksdagen.
Den viktiga frågan är därför inte vilken person som väljs, utan vilken väg som väljs. Om partiet väljer att fortsätta på Maud Olofssons väg, inlåst i ett block utan handlingsfrihet, i skuggan av dominerande moderater, då är partiet på väg mot ingenting. Bondeförbundet bildades 1913. Ska 100-årsjubiléet markeras med en nedläggning?