Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Byt asylpolitik

I går debatterade riksdagen asylpolitiken. I centrum av debatten stod konflikten om den s k flyktingamnestin. Fem av riksdagens partier har begärt att alla som sökt asyl i Sverige under det senaste året skall få generellt uppehållstillstånd.

Så här såg det ut utanför riksdagshuset i går, demonstranter som krävde fri amnesti för alla flyktingar i landet. Widar Andersson kommenterar i dagens ledare den intensiva debatten kring flyktingamnestin. Foto: Scanpix

Så här såg det ut utanför riksdagshuset i går, demonstranter som krävde fri amnesti för alla flyktingar i landet. Widar Andersson kommenterar i dagens ledare den intensiva debatten kring flyktingamnestin. Foto: Scanpix

Foto:

Norrköping2005-09-15 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förslaget om amnestin är kopplat till dels det stora antalet gömda flyktingar, dels till riksdagens beslut om att avveckla utlänningsnämnden. Med början från det andra kvartalet 2006 skall frågor om uppehållstillstånd i stället avgöras inom det vanliga domstolsväsendet. Folkpartiet, centern, vänstern, miljöpartiet och kristdemokraterna anser att domstolarna skall slippa att ärva alla idag utestående ärenden som finns hos utlänningsnämnden.

<B>Debatten om amnestin har varit intensiv. De fem partiernas företrädare - framför allt folkpartiets Mauricio Rojas och miljöpartiets Gustav Fridolin - har gjort allt vad de kunnat för att framställa riksdagens majoritet av socialdemokrater och moderater som omänskliga och barnhatande paragrafryttare.</B>

Går man till källorna och granskar utskottsbetänkandet så finner man emellertid att skillnaderna mellan de "onda och goda" inte är särskilt stora i sak. Ordstävet "mycket väsen för lite ull" kan på saklig grund användas för att beskriva det politiska rabaldret i denna fråga.

Huvudspåret i moderaternas och socialdemokraternas argumentation är försvaret av den individuella asylrätten. Varje asylsökande har rätten till en individuell prövning av sina skäl att stanna. Därför har (s) och (m) motsatt sig generella uppehållstillstånd. Av utskottsbetänkandet framgår dock att amnestiförespråkarna föreslår att endast dem som kan styrka sin identitet och som på andra sätt är myndigheterna behjälpliga kan komma i fråga för amnesti.
Frågan är hur mycket amnesti det då finns kvar att bråka om? Redan i dag är det ju så att det är de som inte kan/vill styrka sin identitet och som inte fullt ut medverkar i myndigheternas utredning som löper störst risk att få sina asylansökningar avslagna. De som kan styrka sin identitet och därmed kan visa att de kommer från de länder och omständigheter som de hävdar - och som därmed har skyddsbehov som ger asylrätt - får i hög grad uppehållstillstånd redan i dag.
Riksdagens beslut att med röstsiffrorna 172 mot 134 avvisa förslaget om amnesti var därför riktigt. Vad som däremot är riktigt svårt att bli klok på är varför regeringen och de socialdemokratiska/moderata riksdagsgrupperna har agerat som de har gjort. Varför har de inte offentligt synat de änglasjungande småpartiernas svaga hand i amnestifrågan?
Utöver Barbro Holmberg kan knappast någon av majoritetens företrädare få godkänt för sina insatser vid gårdagens riksdagsdebatt.
Riksdagsdebatten var trots allt lärorik på ett annat sätt. Debatten förstärkte nämligen argumenten för ett uppbrott från den politik som ytterst är anledningen till att så många människor med svaga formella asylskäl försöker få in en fot i Sverige.

<B>Boven i dramat är förbudet mot arbetskraftsinvandring som driver människor att försöka kvala in som nödlidande flyktingar i stället för som immigranter i jakt på bättre livschanser för sig och sina familjer.</B>

Uppskattningsvis är 70-80 procent av dagens asylsökande i själva verket arbetskraftsinvandrare. Dessa människor borde välkomnas till arbetslivet och inte låsas in i ändlösa och för de flesta utsiktslösa asylprocesser. Med en sådan politik skulle även mottagandet av de relativt få asylflyktingarna bli värdigare och humanare.