Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Byggstenar i demokratiskt världsbygge

Efter den westfaliska freden 1648 organiserade européerna sin kontinent - och andra delar av världen - i nationalstater. Det trettioåriga kriget som föregick freden kan i efterhand ses som en blodig uppgörelse mellan feodalism och nationalism.

Norrköping2010-02-15 05:53
Laila Naraghi
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den senare vann och Europa blev nationalstaternas hem. Men liksom de feodala herradömena var nationalstaten en konstruktion som kom uppifrån. De nationella gränserna var aldrig resultat av demokratiska processer. Snarare av krig, giftermål eller kolonisatörernas penna och linjal. När arbetarrörelsen vann terräng i slutet av 1800-talet fick nationalstaten avgörande betydelse. Tyska, nordiska och brittiska socialdemokrater hade viktiga utbyten, men de valde att organisera sig nationellt. Fack i Stockholm, Oskarshamn och Motala gick ihop i förbund för att arbetsgivarna inte skulle ställa svenska arbetare mot varandra. Men facklig solidaritet över nationsgränserna organiserades aldrig så. Istället betingades arbetarrörelsens internationalism av just nationen. När Branting fick Nobels fredspris 1921 förkastade han i sitt Nobeltal idén om en nationslös värld och beskrev folkets kärlek till sitt fosterlands självständighet. Han sa att "denna djupt rotade känsla för det nationellas betydelse blir sedan förutsättningen och utgångspunkten för den äkta internationaliteten, för en mänsklighet, byggd upp icke av fosterlandslösa atomer, utan som fritt förbund av självstyrande nationer". Rent pragmatiskt var det inte konstigt att arbetarrörelsen organiserade sig nationellt. Det var ju där makten fanns för hundra år sedan. Ville man nå inflytande gällde det att trovärdigt utmana dåtidens elit, som var nationell. Men samhällets makt är inte längre bara nationell, utan finns idag snarare på olika transnationella nivåer. Därför blir ett ökat transnationellt politiskt samarbete ett försök att stärka demokratin. I Europa har det tagit sig formen av EU. Sedan unionen bildades har den utvecklats: Idag reglerar EU miljöfarliga utsläpp, jagar kriminella och förbättrar europeisk utbildning. Det trettioåriga kriget präglades av kaos då ingen kunde se vad som komma skulle. Men ur det kom nationalstaten. Vår tid av kaos - karaktäriserad av kalla krigets slut och globaliseringens snabba utveckling - kan liknas vid denna period. För oss startade det 1989 med murens fall. Och vi befinner oss nu mitt i det. Socialdemokratins uppgift är att främja demokratin. Det gör vi genom att utveckla transnationella demokratiska samarbeten inom alla politikområden. Grunden är att liksom att land skulle med lag byggas, måste en demokratisk världsordning med lag byggas. I framtiden hoppas jag att Sverige och andra länder, EU och andra unioner, är byggstenar i ett demokratiskt världsbygge. Som FN kan stå som utgångspunkt för.