Planera riktig järnväg mellan Norrköping resecentrum och Söderköping istället för förlängning av spårvägslinje 2 till Söderköping. Spårvägsresa Norrköping - Söderköping skulle ta 30 minuter. Hur många skulle lockas mera av detta än nuvarande busslinje 459, med normaltid 25 minuter. Med en riktig järnväg skulle man däremot kunna åka mellan Norrköpings resecentrum och Söderköping på 10 minuter.
En riktig järnväg skulle kunna avlasta E22, och kunna byggas vidare söderut. Därmed kan kostnaderna för att bygga ut E22 till 4-filig motorväg inbesparas. På järnväg kan köras lokaltåg, expressåg och även godståg. Om godsmängderna i början är små kan personförande tåg med godsvagnar köras.
Kostnaden för en riktig 17 km lång enkelspårig järnväg är mindre än 1 miljard kr. Kvaliteten samma som Botniabanan med maximalfart för persontåg 250 km/h och godståg 120 km/h med axelbelastning 25 ton. Kostnaden är alltså i samma storleksordning som en förlängd spårvägslinje 2. Det borde vara lättare att få staten att betala en järnvägsutbyggnad än att staten betalar en spårvägslinje.
Lägg ner planerna på spårvagn till Söderköping och börja planera för första delsträckan i Östersjöbanan: Norrköping - Söderköping - Valdemarsvik - Gamleby - Västervik - Oskarshamn - Kalmar. Den skulle ge ett uppsving för orterna vid Östersjökusten och vara en satsning för att klara klimatmålen och att klara transporterna när fossila bränslen måste fasas ut. EU-bidrag borde vara möjligt till ett så angeläget projekt.