Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Buskpropaganda och sifferexercis, Axén

Gunnar Axén är moderat riksdagsledamot från Norrköping. I en insändare i gårdagens FÖ kritiserade han bristen på poliser i allmänhet och i Östergötland i synnerhet. Som det anstår en oppositionspolitiker gav Axén justitieminister Thomas Bodström skulden för polisbristen.

Foto:

Norrköping2005-09-22 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Polisens verksamhet utgör en viktig del av välfärdssamhället. Den politiska debatten om polisens arbete når dock sällan upp till de höjder som verksamheten förtjänar. Gårdagens artikel av Gunnar Axén är ett bra exempel på torftigheten i polisdebatten. Av någon märklig anledning är nämligen antalet poliser oftast det hetaste ämnet när moderater fattar pennan i polisfrågan. Det viktigaste torde väl i stället vara vad polisen uträttar?Givetvis finns det samband mellan antal poliser och levererad medborgarnytta. Men sambanden är långtifrån så linjära som Axén gör gällande. På samma sätt förhåller det sig med andra verksamheter. Ett visst bestämt antal lärare, läkare, journalister,bönder eller administratörer är lika lite som ett fixerat antal poliser någon garanti för en viss kvalitets - eller produktionsnivå i respektive verksamhet.

Arbetsorganisation, medarbetares och chefers kompetens, tekniska hjälpmedel, belöningssystem och arbetsglädje är däremot avgörande fram - eller motgångsfaktorer.

<B>Antalet bemannade polisstationer är heller inget att bråka om för politiker eller politiska redaktörer. Vare sig Axén eller undertecknad har tillnärmelsevis den kompetens som erfordras för att styra över vilka fysiska hus som bör bemannas av poliser. Polisens arbetsorganisation är polisledningens ansvarsområde.</B>

Det vi som medborgare och skattebetalare i stället bör rikta in oss på är resultatet av polisens arbete. Vi vill att fler brott skall klaras upp. Vi vill att fler gärningsmän skall avslöjas. Huruvida poliser löser dessa uppdrag bättre eller sämre med en polisstation i Söderköping har jag - till skillnad mot Axén uppenbarligen - ingen aning om.

Under de senaste åren har polisen tilldelats drygt 3 miljarder extra skattekronor. Detta har bl a resulterat i 4000 nyutbildade polistjänstemän. Samtidigt har ungefär 2 700 poliser lämnat yrket och gått i pension. Nettotillskottet är därför ca 1 300 poliser. I Östergötland fanns det vid nyåret 2001 618 polistjänstemän och 199 civilanställda. I går - den 21 september - fanns det 651 poliser - inklusive sex anställda aspiranter - och 208 civilanställda här i länet. Antalet skiftar hela tiden.1 september i år gick t ex tio poliser och en civilanställd i pension och tre poliser flyttade till en annan polismyndighet.

<B>Axéns försök att göra politik av dessa siffror är rent ut sagt befängt. Det vore lika befängt av Bodström att försöka göra politik av att det idag finns 27 fler poliser och nio fler civilanställda inom Östgötapolisen än för fem år sedan.</B>

Thomas Bodströms och socialdemokratins fokus i polisfrågan är i stället att ge poliserna bättre förutsättningar för sitt viktiga arbete. Sådant är nu på väg. Under året kommer regeringen med förslag om t ex nya polisutbildningar, större och mer användbart DNA - register och en lag som tillåter buggning.

Självklart skall polisen precis som andra skattefinansierade verksamheter - skola, sjukvård, äldreomsorg, arbetsförmedling mm - granskas och kritiseras av medborgare och politiker. Vi vill ha mer valuta för pengarna. Bättre resultat kort sagt. Men Gunnar Axéns buskpropaganda och sifferexercis är inte särskilt konstruktiv. Hans inlägg i polisfrågan bär snarare drag av partigängeri än av saklig kritik.