Bushs mardröm
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Redan den 30 januari ska irakierna gå till val för att utse parlament. Detta ska i sin tur utse en ny regering och skriva en konstitution som det sedan ska folkomröstas om. Därefter blir det nytt val och ny regering. 150.000 ockupationssoldater ska övervaka demokratiprojektet.
Många irakier är säkert nyfikna på den nya styrelseform som amerikanerna och exilirakierna håller fram för dem som lösningen på alla problem. Någon egen erfarenhet av demokrati har de ju inte. Andra irakier är tveksamma, för att inte säga fientliga till det demokratiska experimentet som de ser som nytt påfund av ockupationsmakten. Några menar rentav att demokrati strider mot islam, och gör allt för att förhindra valen.
Andra åter tycker rätt och slätt att det inte går att genomföra fria och rättvisa val just nu med tanke på säkerhetsläget. Till dem hör både irakiska politiker och internationella experter. De menar att om många irakier inte kan eller vill gå och rösta, kommer valen att sakna legitimitet.
Läget kan förvärras
Om en hel folkgrupp stannar hemma på valdagen kan valen till och med förvärra läget i landet. Och så kan det mycket väl gå. Medan valdeltagandet ser ut att bli rätt högt bland shiamuslimer och kurder, tyder allt på att det kommer att bli lågt i de sunniarabiska områdena.
De tidigare styrande sunniaraberna skulle därmed slås ut från allt politiskt inflytande i det framtida Irak. Shiamuslimerna som i kraft av sitt antal ändå blir den största gruppen i det nya parlamentet, kommer att bli ännu mer dominerande. Följden kan bli att sunniaraberna, som idag står för merparten av motståndet mot USA och marionettregeringen i Bagdad, ytterligare trappar upp motståndet och att detta övergår i ett regelrätt inbördeskrig mellan de två största folkgrupperna i landet. Även bland shiamuslimerna finns militanta krafter, t ex prästen Moqtada Sadr som höll de amerikanska trupperna sysselsatta lång tid i fjol. Sadr håller sig lugn för tillfället, men har inte lagt ner vapnen.
Frågorna är många
Detta är en mardröm för Bushadministrationen som hoppas att valet ska leda till en stabilisering av läget som gör det möjligt att minska de amerikanska trupperna i Irak. I stället för att som nu öka dem. Samtidigt ser amerikanerna med bävan fram emot ett shiamuslimskt maktövertagande. De shiitiska ledarna har starka trosband till det styrande iranska prästerskapet och flera av dem har levt i exil i Iran.
Till den shiamuslimska valalliansen har också sällat sig exilpolitikern Ahmed Chalabi, en politisk skojare i världsklass. Chalabi var USA:s kandidat till posten som premiärminister, tills man upptäckte att han inte bara stått på CIA:s lönelista utan också arbetat för Iran. Nu kan han komma att efterträda USA:s nuvarande gunstling, Ayad Allawi. En regering med Chalabi i spetsen skulle få nära relationer till USA:s ärkefiende Iran.
Kurderna åter har bara ett mål: Att säkra maximalt självstyre för de kurdiska provinserna och kontroll över oljefälten i norr. Ambitioner som kan leda till konflikt med övriga grupper och med tiden uppdelning av landet.
Kommer USA verkligen att respektera valutgången, vilken den än blir? Vad händer om man inte gör det? Frågorna är många inför valet om några veckor.