Är det fel att hjälpa människor att förbli aktiva, behålla dagliga rutiner och ha kontakt med en arbetsplats, trots att de varit arbetslösa länge? Debatten om den tredje delen av Jobb- och utvecklingsgarantin, den så kallade Fas 3, kan ge det intrycket.
Blir man arbetslös får man A-kasseersättning i 300 dagar, cirka 14 månader (450 dagar om man har barn under 18 år). Då ska man få hjälp från Arbetsförmedlingen att söka jobb eller börja på en utbildning. Lyckas man inte få jobb innan 14 månader gått omfattas man av Jobb- och utvecklingsgarantin, som har tre delar.
Fas 1 kan pågå i drygt sju månader och innehåller bland annat kartläggning av behov av aktiviteter, jobbsökaraktiviteter med coachning samt utbildning.
Fas 2 kan vara i upp till cirka 14 månader och ska även innehålla arbetspraktik och arbetsträning.
Först efter nära tre års arbetslöshet och omfattande åtgärder i form av sökstöd, utbildning, praktik och arbetsträning kan det bli aktuellt att delta i fas 3. Flertalet av dem som nu ingår i fas 3 har varit arbetslösa mycket längre, i snitt åtta år.
Fas 3 innebär att man ska erbjudas meningsfull sysselsättning hos en arbetsgivare (privat företag, offentlig arbetsgivare, ideell förening). Arbetsuppgifterna ska vara sådana att de inte hade blivit utförda med reguljär personal. Syftet är att människor ska förbli aktiva, söka jobb, behålla dagliga rutiner, ha kontakt med en arbetsplats och få nya referenser, trots långvarig arbetslöshet.
Kritiken mot fas 3 har haft olika ingångar. En del säger att det är bättre att satsa på utbildning, men olika utbildningsmöjligheter ska ha erbjudits långt tidigare. Regeringen överväger dock att göra det möjligt att erbjuda kortare utbildningar till personer i fas 3.
Andra hävdar att fas 3-deltagarna får utföra meningslösa sysslor. Från Motala har berättats om en arbetsplats där deltagarna skulle måla nymålade stolar, gå promenader och göra julpynt. Jag var inte imponerad.
Om man tar emot personer i Jobb- och utvecklingsgarantin ska man erbjuda meningsfull sysselsättning, handledning och den utrustning som krävs för att utföra uppgifterna. Arbetsmarknadsministern har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att granska alla fas 3-anordnare och gripa in mot missförhållanden.
Andra kritiker menar att fas 3-deltagarna gör riktiga arbetsuppgifter, men utan lön.
Det är samma sak här: Arbetsförmedlingen har uppdraget att granska alla anordnare.
Det är svårt att utforma arbetsmarknadspolitiska åtgärder på rätt sätt. Problematiken är inte unik för fas 3. Är det för enkla arbetsuppgifter uppfattas det som meningslöst och är det för omfattande och avancerade uppgifter anser deltagarna att de blir utnyttjade.
Jobb- och utvecklingsgarantin ska nu förbättras, men den är viktig för att hålla jobbsökandet uppe och kontakten med arbetsmarknaden levande. Även i en tid när långtidsarbetslösheten minskat med 24 000 på ett år behövs arbetsmarknadspolitiken.