Bra att problemet tas på stort allvar
Det är utmärkt att det ansvariga kommunalrådet Kerstin Hildebrand (se debattartikel nedan) är bekymrad över de brister i handikappomsorgen som framkommer i länsstyrelsens rapport och avser att göra förbättringar.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Debatt
Förhoppningsvis kan den översyn av kommunens rutiner som kommunalrådet aviserar leda till att alla funktionshindrade i Norrköping får den hjälp som de har rätt till. Samtidigt vill jag kommentera Hildebrands inlägg i två avseenden.
Hildebrand hävdar att Norrköpings problem att verkställa LSS-insatser måste förstås i relation till volymen av insatserna. Det är naturligtvis rimligt.
Men även om hänsyn tas till att Norrköping har beviljat fler LSS-insatser än Linköping är det ändå Norrköping som lyckas sämre.
Drygt 12 procent av de funktionshindrade i Norrköping (37 av 298 personer) som beviljats en kontaktperson stod utan hjälp vid årsskiftet. Motsvarande siffra i Linköping - den kommun med näst flest icke verkställda beslut om kontaktperson - är under 10 procent (18 av 185 personer).
Problemet med LSS som behandlats i Folkbladet på både nyhets- och ledarplats är alltså att kommunen bifaller ansökningar om hjälp, men att inget händer.
Beslutet att hjälpa blir inte verkställt: kommunen lovar runt, men håller tunt. Länsstyrelsen har under lång tid rekommenderat kommunerna att avslå ansökningar om LSS-insatser som inte kan verkställas inom tre månader på grund av bristande resurser. En sökande som får ett avslag kan ta sitt ärende till domstol och få sin rätt prövad i laga ordning. Men ett bifall som sedan inte verkställs innebär att den sökande blir rättslös.
Enligt länsstyrelsens rapport hade mer än två tredjedelar av de Norrköpingsbor vars LSS-insatser inte verkställts vid årsskiftet väntat i mer än tre månader. Det skulle vara intressant att höra hur Hildebrand ställer sig till länsstyrelsens rekommendation att hellre avslå ansökningar än att låta personer vänta i ovisshet och utan möjlighet att överklaga.
De senaste fem åren har Norrköping varit den kommun i Östergötland som haft flest icke verkställda LSS-beslut. Detta är inget Hildebrand kan lastas för emedan hon tillträde som ansvarig för handikappomsorgen i samband med valet. Men det är Hildebrand skyldighet att Norrköping tar sitt ansvar gentemot funktionshindrade kommuninnevånare framöver.
Framtida utvärderingar av arbetet med LSS i Östergötland får utvisa om hon lyckas i sina föresatser.
Avslutningsvis är det bara att stämma in i Kerstin Hildebrands förhoppning om att fler Norrköpingsbor kontaktar kommunen för att erbjuda sig att bli kontaktperson för en funktionshindrad.