Borgerligheten hotar löneläget
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Faktum är emellertid att svenska löner och andra produktionskostnader i stort sett alltid har varit konkurrensutsatta. Sedan 1960-talet har socialdemokratin och fackföreningsrörelsen medvetet strävat efter att Sverige och de svenska lönerna skall vara med och konkurrera i de övre lönelägena. Genom rationaliseringar och effektiviseringar har produktionen förädlats. Arbeten med alltför låga löner har gradvis mönstrats ut ur arbetsmarknaden. En del av dessa arbeten utförs idag istället i länder med lägre lönelägen.
Socialdemokratins och fackets kungsidé med EU-samarbetet är att driva på för en utvidgning av unionen. Utvecklad handel, rörlighet och konkurrens med tidigare fattiga länder samtidigt som EU:s sociala och demokratiska regelverk införs i de nya medlemsländerna, leder på sikt till att levnadsnivåer, löner och välfärd stiger också i de fattiga länderna. Därmed kan konkurrensen och rörligheten inom hela EU bli dynamiska och positiva faktorer för löntagarna. Spaniens otroligt positiva utveckling sedan EU-medlemskapet tyder på att strategin fungerar.
Signaturen "En svensk knegare" utgår i sin insändare från att konkurrensen kommer att innebära sänkta svenska löner. Jag delar inte hans dystra syn på utvecklingen. EU-samarbetet är inte något hot mot löntagarna i Sverige eller någon annanstans i Europa. Det som i nuläget hotar det svenska löneläget är däremot de borgerliga partiernas förslag om 60 procent ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Får borgerligheten genomföra en sådan politik riskerar mängder av löntagare att få sämre betalt för sitt arbete. Hoten mot lönerna i Sverige är således i allt väsentligt nationella.