Borgerlig böjelse
Kulturprofiler som kommit ut: Per Svensson, Liza Marklund, Linda Skugge och Åsa Moberg. Foto: Pressens Bild/arkiv
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att han skriver om just detta ämne i NEO är ingen slump. NEO lanserar sig nämligen som en slags "nyborgerlig" tidskrift. Påkostad och lite glassig är den också. Ingår i valplaneringen hos någon aktör med mycket pengar gör den säkert. Men nog om det för dagen.
Söderqvist tecknar en bild av ett Sverige och av svenskar som steg för steg förborgligas. Till stöd för sin Sverigebild intervjuar han en mängd människor och citerar ur en rad böcker och rapporter. Exempelvis "erkänner" Expressens kulturchef Per Svensson att han röstat borgerligt i alla val han deltagit i. Böjelser för borgerliga partier brukar - enligt Svensson - det annars talas tyst om på kultursidorna. Ungdomsikonen Linda Skugge har "kommit ut" som moderat, vänsterikonen Åsa Moberg har tröttnat på socialdemokraterna och skall rösta på centern. Deckarikonen Liza Marklund har gått till hård attack mot lagen om anställningsskydd för dess negativa effekter på arbetsmarknaden och företagandet.
I sin artikel i NEO lånar Söderqvist ord från filosofen Peter Singer för att beskriva vad som sker; "hela det gamla vänsterparadigmet har kollapsat i och med murens fall, planekonomins bankrutt och globaliseringens undanryckande av mattan under fötterna på de nationella fackföreningarna".
På sin vandring genom det alltmer borgerliga Sverige noterar också Jan Söderqvist att över hundratusen elever går i friskolor, att den privat organiserade vården ökar i omfattning för varje år och att valfriheter och avregleringar kännetecknar allt större delar av samhället.
Men är förborgerligandet av Sverige mest yta och sken än verklig verklighet? Och är begreppet "förborgerligande" egentligen så lyckat som beskrivning av vad som händer i samhället?
Ledare
Söderqvist ställer dessa frågor till sig själv och till andra. Enligt Markus Uvell, vd på undersökningsföretaget Demoskop kan man i och för sig notera en uppgång för opinionen för individualistiska värderingar, valfrihet och mångfald. Och visst har aktieägandet breddats, bostadsrätterna ökat och människors resvanor utvecklats på ett sådant sätt som traditionellt för tankarna till mer borgerliga livsvillkor. Men, hävdar Uvell, på djupet har inte särskilt mycket hänt med människors attityder och tankar om välfärdsstaten, skatterna och fördelningspolitiken. Kort sagt vill de flesta av oss ha det ungefär som vi har det i samhället i dag samtidigt som vi vill ha den nya frihetens möjligheter.
I ett samtal med vänsterliberalen Magnus Linton funderar Jan Söderqvist på om det kanske är mer korrekt att tala om en "liberalisering" eller "frihetisering" istället för om en renässans för borgerligheten. I denna fundering instämmer jag gärna. Många traditionella borgerliga ideal befinner sig faktiskt på kollisionskurs mot vad de uppfattar som samtidens norm - och klassupplösning i skolan, familjelivet och i den stora världens skeenden. Jag tror att det är ganska få som spontant skulle uppleva det som något positivt att "förborgerligas" som människa. Tvärtom; "förborgerligande" låter i mina öron som ett förstadium till likstelhet.
Det är också tveksamt att beskriva sådant som t ex arbetsamhet som en typiskt borgerlig värdering. Historiskt finns det i vart fall klena belägg för sådana beskrivningar.
Socialdemokratin bör därför inte ha några större problem att fortsätta anpassningen till nutidens - möjligen lite ytliga - liberala och frihetliga värderingar. I de utkast till valprogram som nu cirkulerar trycker socialdemokratin glädjande nog hårt på det ständiga behovet av förnyelse och förändring i samhället i synnerhet och på arbetsmarknaden i synnerhet. Som jag ser det behöver (s) dessutom bl a tona ner planerna på stopplagar och förbud inom vård/skola/omsorg, skaffa sig en bättre attityd till små och växande företag och underlätta sparande och ägande för löntagare, för att möta medborgarnas gamla och nya förväntningar på politiken.
I dag är det partiledardebatt i riksdagen. Jag kommer att vara där för att lyssna och rapportera till Folkbladets läsare. Jag förväntar mig inte att partiledarna i någon särskilt hög grad skall beröra de frågor som Jan Söderqvist diskuterar i sin artikel i NEO. Så här under ett valår håller sig oftast politikerna till sina färdiga och beprövade tankeboxar. Socialdemokratin borde dock inte ha något att frukta inför en samtid som präglas såväl av liberala och frihetliga attityder som av tilltro till välfärdsstatens fördelningspolitik.