Bollen på återstuds
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det jag fastnar för är berättelsen om hur redaktionschefen Håkan Hansson får för sig att låta alla referat av föreningsmöten, kyrkliga basarer och sånt som brukar läggas på familjesidan, försvinna i det stora arkivet. Soptunnan!
Håkan Hansson var en lysande journalist redan då i slutet av 1960-talet. Det är omvittnat av sådana som Majgull Axelsson, Göran Rosenberg, och andra som jobbade på Folkbladet då. Jag har talat med flera av dem.
Hansson lade ribban högt och såg till att Folkbladet höjde sig över de mediokra bland landsortstidningar. Majgull Axelsson skildrar hur hon kommer från amatörmässiga Smålands Folkblad till proffsiga Folkbladet i Norrköping.
I ljusa stunder inbillar jag mig att vi skördar frukterna av den andan fortfarande. I mörka stunder funderar jag på om vi ännu lider sviterna av hans strategiska felbeslut.
<b>Info i retur</b>
En idé som den här skåningen med tunt rött hår hade var alltså att skrota allt det som inte var nyhetsförmedling. Uppdraget är att berätta för läsaren det denne inte redan känner till.
Referat av möten saknar oftast informationsvärde, utom för dem som deltagit. Och de vet ju redan mer om vad som hänt än vad som står i tidningen.
Referatet från begravningsceremonin lockar nog inte till läsning för så många mer än de anhöriga, som sannolikt var där.
I det stora arkivet med allt sånt! Håkan Hansson gav 1968 ut en hel bok i ämnet.
Där hävdade han att det svenska landsortstidningar satsade på inte var att förmedla nyheter - utan att ge returinformation. Jag antar att det är han som har den ideella upphovsrätten till själva ordet returinformation.
När jag utbildade mig i yrket på 1970-talet var det ett vedertaget begrepp i branschen. Något man inte ville befatta sig med som Riktig Journalist. Skicka tillbaka bollen på återstuds! Berätta för läsarna vad de redan vet. Det förändrar knappast världen.
<b>Grovt smicker</b>
Majgull Axelsson berättar i sin bok om hur hon, och de andra unga på tidningen, snabbt anslöt sig till redaktionschefens uppfattning.
De äldre var mer tveksamma.
Läsarna blev ju vänligt stämda mot tidningen om de ibland fick se sina namn, och sina anhörigas, i tidningen, menade chefredaktören Hilding Färm.
- Grov spekulation i smicker som inte har något med seriös journalistik att göra, röt Håkan Hansson.
Men returinformation fyller funktionen att få upplevelsen bekräftad och förstärkt. Det har stått i tidningen, alltså har det faktiskt inträffat - och jag var där.
I själva verket är ju t ex matchreferat, och recensioner av olika slg, ofta returinformation.
Det kan så röra sig om omdömen om bilar, filmer, skivor, konserter eller teaterpjäser eller vad som helst. De som först kastar sig över de texterna är de som har personlig erfarenhet av det som betygsätts, var så säker!
<b>Krog & pub</b>
Våra tester av lunchrestauranger och pubar väcker känslor och ibland har jag i luren läsare som är förbannade därför att vi skrivit för negativt eller - jo, faktiskt - för positivt.
Poängen är just att läsaren vill få sin upplevelse bekräftad. Läsningen blir spännande därför att man själv varit där.
Omdömet om en krog man aldrig varit på, tycks inte lika intressant som betyget på stamstället.
Så i det här fallet hade alltså den gode Hansson fel. Det är därför du som läsare snart ska upptäcka att det har hänt något med Folkbladet. Du må anklaga oss för att vi planerar att bara skicka information i retur. Nyheterna ska du få som vanligt, men nu ska vi bli bäst på returinformation också. I den här märkliga tiokampen, som egentligen är flera maratonlopp, ska vår svagaste sida bli vår bästa. Återkommer med detaljerna. Det var bara det jag ville säga.