Böcker är värdelösa
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ser ingen anledning att släpa med böcker jag läst men ogillat.
Eller böcker jag aldrig läst och aldrig kommer att läsa. Böcker som känns oviktiga, som tar för stor plats, som gjort sitt.
Kanske finns det andra som skulle älska att läsa dem, äga dem. De böckerna får gå till Myrorna och till Erikshjälpen.
Men först låter jag bokhandlaren gå igenom samlingen. Det kanske finns en del som är värt något.
Ett dussin bärkassar med högt som lågt. Pocketböcker. Romaner. Barnböcker. Politisk litteratur.
Handlaren betraktar förvånat alla böcker av Leo Trotskij.
- Har du varit trotskist?
- Inte organiserad, men jag läste mycket Trotskij ett tag i ungdomen.
Jag påminner om att Trotskij inte alls är inaktuell. Flera kandidater i det franska presidentvalet är trotskister.
Han plockar faktiskt ner några böcker av den gamle revolutionären. Så flera barnböcker. Astrid Lindgren är uppenbarligen fortfarande attraktiv. Några romaner. Faktaböcker. Det blir en hel låda.
- Är du inte intresserad av Tusen och en natt, säger jag och visar de rikt illustrerade sex banden.
- Men de här är ju lästa!
- Ja, det är klart.
Han berättar att han får in hur mycket som helst av den här typen av klassiker - helt oöppnade.- Men du verkar ju ha läst alla de här böckerna, säger han.
- Nej, nej inte alls.
Jag visar honom på flera böcker som knappast någon människohand ens har bläddrat i. Han plockar med några av dem. Nu är lådan överfull. Han bjuder 250 kronor för den. Det ungefärliga priset för bara en enda av de där böckerna för bara ett par år sedan. Jag accepterar budet, eftersom jag förstår hur marknaden fungerar.
Böcker är färskvara. De säljs för 1 krona kilot på loppmarknader. Antikvariat säljer böcker per meter, till exempel till restauranger som vill ha bokhyllor med böcker som inredningsdetalj.
Bara några ytterligt få exklusiva böcker har ett ekonomiskt värde.
Ett år efter utgivningen är en medelpopulär roman oftast intressant bara för den som sysslar med pappersåtervinning.
Åter i kretsloppet. Det är inget konstigt med det.
När jag började som journalist för trettio år sedan sparade jag allt jag publicerat. Efter ett tag inser man att det är omöjligt.
Och för vem? Det verkar inte troligt, och knappast ens önskvärt, att eftervärlden ska begrunda varje rad från min penna.
Rädslan för att ingen ska läsa det man skriver. Och den ännu större rädslan att någon faktiskt gör det.
Det räcker med att spara ett exemplar per utgivningsdag av Folkbladet.
Den detaljen sköter Norrköpings Föreningsarkiv på ett utmärkt sätt åt oss.
Gamla böcker har i allmänhet lika litet värde som gamla tidningar. Böcker är värdelösa. Alltså i den bokstavliga meningen att de inte har något ekonomiskt värde. Ändå är det så att innehållet i en del böcker faktiskt kan förändra människor - och därmed världen.
Det var bara det jag ville säga.