I detta har EU ett stort ansvar. EU är cirka 20 miljarder euro från att uppnå sina åtaganden när det gäller milleniummålen. Nu när vissa medlemsstater dessutom minskar sina biståndsbudgetar i den globala ekonomiska krisen har de senaste årtiondes minskning av fattigdomen stannat upp.
Denna vecka röstar Europaparlamentet om en rapport om vad som hänt när det gäller att nå upp till åtagandena för milleniummålen. Rapporten är en skarp och kritisk analys av EU:s insatser.
I rapporten uppmanas alla medlemsstater att stödja en politik för frivillig familjeplanering, säker abort, behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa. Det handlar om livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer. Dessa skrivningar har fått vissa i Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp att reagera. De vill inte ha med några skrivningar om rätten till abort eller preventivmedel överhuvudtaget.
I juni har Europeiska rådet möte, då måste EU:s regeringschefer enas om en ambitiös och enad EU-ståndpunkt. Detta måste ske före FN-mötet om milleniummålen i september. För att EU ska bidra på ett positivt sätt krävs tydlighet när det gäller kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, men också ett ökat fokus på att medlemsstaterna ska leva upp till sina biståndsåtaganden. Här krävs det att Sverige föregår med gott exempel och inte bidrar till att underlätta för länder att smita ifrån sitt ansvar. Biståndsminister Gunilla Carlsson har på ett olyckligt sätt spelat ned betydelsen av den summa som länder är beredda att bidra med. Detta riskerar i högsta grad leda till att minska pressen på att andra länder ska bidra med de pengar som de redan lovat. Den borgerliga regeringen borde istället argumentera stenhårt för att alla medlemsstater ska uppfylla sina biståndslöften om 0,7 procent av BNI senast 2015. För att stå stark i den argumentationen måste man vara tydlig med att de reella summorna, inte bara kvalitén i biståndet, spelar en avgörande roll.
Biståndet gör skillnad för miljontals människor. Om vi i den rika delen av världen inte uppnår våra åtaganden när det gäller att halvera fattigdomen i världen till 2015 innebär det fortsatt lidande för miljontals fattiga människor. Däribland många kvinnor på grund av att deras rätt till sexuell och reproduktiv hälsa inte respekteras.