Blodet fortsätter flyta i Israel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Israel kände sig påtagligt hotat av sina arabiska grannländer. Genom det framgångsrika kriget säkrades gränserna och inleddes processen för en separatfred med Egypten. Israels krigsmakt satte sig i respekt i regionen och fick fientligt sinnade grannar att prioritera ner eventuella planer på att kasta ut israelerna i Medelhavet.
Blodet har dock fortsatt flyta runt Israels fötter. I dag tycks man ha fastnat i ett lågintensivt krig med diverse militanta terrorgrupper som på goda skäl kan tänkas ha support från en eller annan av regimerna i närheten.
Sex dagar av plötslig militär, brutal och framgångsrik aktivitet år 1967 har transformerats till en närmast daglig och till synes ineffektiv militär kraftmätning med milisgrupper och självmordsbombare. Israels krigsmakt förlorar därmed i anseende. Det nyliga kriget mot prosyriska styrkor i Libanon fick dessutom ett fiaskoartat slut.
Till detta skall läggas en växande kritik mot Israels allt brutalare behandling av ordinära palestinier.
Israel känns kort sagt svagare nu än för fyrtio år sedan. Det bådar inte gott. Den som känner sig stark och rimligt ohotad är oftast mer fördragsam och förhandlingsbenägen än den som upplever kniven mot strupen.