<b>LEDARE:</b> Ottosson vore ett bra kommunalråd
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Deras uppdrag står nu tillförfogande och frågan är vilka två personer som ska ta plats i Norrköpings politiska topp?
Christer efter Gunnel
De senaste dygnen har sannerligen förändrat situationen för det socialdemokratiska partiet i Norrköping. Istället för en ordförande i kommunstyrelsen tillika kommunalråd, så ska nu antagligen två helt nya kommunalråd rekryteras.
Antalet nominerade till uppdraget efter Gunnel Gennebäck var endast tre personer, vilket inte är förvånande. Kommunstyrelsens ordförande och kommunens främsta ansikte är en mycket tung och utsatt position som kräver politisk fingertopps-känsla, ett närmast onaturligt engagemang och en betungande arbetsinsats. (Efter Jan-Olov Johnsons avhopp kan förhoppningsvis villkoren för politiker återigen belysas och skapa förutsättningar för välbehövliga förändringar.)
Av de tre nominerade finns endast en person kvar villig att åta sig uppdraget. Arbetarekommunens valberedning kan anse förutsättningarna så förändrade att en ny gemensam nomineringsrunda för uppdragen både efter Gunnel och Jan-Olov måste utlysas. Men annars är det troligast att Christer Nilsson blir kommunstyrelsens ordförande. Om den nuvarande ansvarsfördelningen kvarstår efterlyses då två nya kommunalråd med ansvar för utbildning, samt miljö- och stadsplaneringsfrågor.
<b>Förnyelse och föryngring</b>
Partiföreträdare har rest krav om både föryngring och förnyelse bland kommunalråden. Förnyelse och föryngring är dock inte samma sak. Förnyelse är inte synonymt med ålder, att ha epitetet förnyare är något helt annat än att vara ung. Förnyare är ett begrepp som för vissa klingar mer positivt än i andras öron. Pragmatisk, verklighetsförankrad, samt med en öppen och prövande inställning till politik är dock en mycket positiv definition på förnyare vilket är eftersträvansvärt. Både förnyelse och föryngring vore positivt. Eftersom de som framfört önskemålet om dessa två kvaliteter hos de nya kommunalråden är väl förtrogna med kommunalpolitiken, så är behovet säkerligen påtagligt.
<b>Ottosson bra kandidat</b>
En person som motsvarar kravet om förnyelse och föryngring är arbetarekommunens ordförande Mattias Ottosson. Visserligen ska partiet i den bästa av världar kraftsamla och vara mer fristående från komunledningen.
Att vara riksdagsledamot och arbetarekommunens ordförande är ingen gyllene ordning. Lika lite som att partiets främsta namn även är kommunens främsta namn. Men frågan är om arbetarekommunen eller kommunpolitiken behöver Ottosson mest? Kanske behövs han just nu så mycket i båda rollerna att avkall får ske från lämplig ordning i den bästa av världar?
<b>Goda förutsättningar</b>
Förhoppningsvis kan valen av kommunalråd ske i en ny anda inom arbetarekommunen. En ny anda av dialog och framåtanda istället för oenighet. Den tradition av personvalsstrider som verkat härska inom arbetarekommunen (och som berört Ottosson själv i allra högsta grad) kan vara en akilleshäl som vittnar mer om misstro än högt i tak.
Arbetarekommunens ordförande har ett stort ansvar för att skapa ett klimat av gemenskap och öppenhet. Förutsättningarna finns för att lyckas. Kanske känns det märkligt för ordförande att försöka ena partiet i kommunalrådsvalen om hans eget namn är ett av förslagen. Men denna situation bör inte hindra Ottosson vare sig från att verka för ett enigt parti, eller själv överväga att bli heltidspolitiker.
Mattias Ottosson skulle tveklöst bli ett mycket bra kommunalråd. Hans utsikter att bli ett utåtriktat, tydligt, verbalt, medialt, pragmatiskt och skickligt kommunalråd är väldigt goda - om inte nu så efter valet.