<B>Krönika</I> Svaja inte i krigsvindarna!
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag kan gissa att Persson fått glutta i Blairs svartbok om Saddam Husseins försyndelser, som högtidligt lästes upp i brittiska parlamentet. Men som i USA avfärdades som gammal skåpmat.
Enligt CIA:s nu offentliggjorda vittnesmål i kongressen anser man i den amerikanska spionorganisationen att Saddam inte utgör något hot mot USA. Men kan bli det om USA går till angrepp.
Om Saddam Hussein inte hotar USA, lär han inte heller utgöra något hot mot Storbritannien. Naturligtvis inte heller mot Perssons Sverige. Jag skulle känna mig lugnare om Persson lyssnade mer på sina övriga europeiska kollegor än på Blair med sitt Thatcherkomplex.
Järnladyn hade sitt Falklandskrig och leder stort före Blair när det gäller antalet stupade britter. Blair gör så gott han kan för att förbättra statistiken. Men att droppa bomber från hög höjd över Irak eller Afganistan leder sällan till några förluster. Annat vore det med ett blodigt stadskrig i Irak.
De många problemen på hemmaplan gör väl också att Blair längtar ut i världen. Annars tycker man att han t ex kunde ägna sig åt krisen i Nordirland i stället för att sätta Mellanöstern i brand.
<b>Företagsskandaler</b>
Men det är inte bara Tony Blair som har inrikespolitiska motiv för att fokusera på Irak. Det gäller i än högre grad den amerikanske presidenten och det hökgäng som nu styr i Washington.
Om några veckor är det val i USA. Makten över kongressen står på spel, liksom massor av guvernörsposter och delstatliga församlingar och ämbeten. Det är ett val som republikanerna har anledning att frukta.
Alla ekonomiska kurvor pekar neråt. Arbetslösheten ökar, antalet hushåll under fattigdomsgränsen likaså. Men även medelklasshushållen har tagit mycket stryk och håller konsumtionen uppe bara genom att öka kontokortsskulderna.
Företagsskandalerna med förgreningar till Vita huset utplnade sparandet för tiotusentals hushåll. Samtidigt som direktörerna stuckit undan med miljardbelopp. Raset på aktiemarknaden har urholkat pensionerna för ännu fler.
Ökade militärutgifter och sänkta skatter för i synnerhet rika har förvandlat ett ansenligt budgetöverskott till ett snabbt växande underskott, vilket i sin tur kräver sociala nedskärningar.
Normalt sett en drömsits för oppositionen.
<b>Aggressiv doktrin</b>
Mot den bakgrunden har Bush sedan i våras energiskt frammanat hotet från Saddam Hussein. Terroristskräcken efter den 11 september förra året har skickligt utnyttjats för att skapa en känsla av brådska, trots att det även enligt CIA saknas säkra kopplingar mellan Irak och terroristnätverket al-Qaida.
Motiveringarna och målen för angreppet på Irak har växlat från månad till månad. Än skulle Husseins påstådda arsenal av massförstörelsevapen utplånas. Än skulle Saddam Hussein störtas. Än skulle USA gå ensamt, än söka stöd i FN.
Krigsmålet har ytterligare fördunklats av den nya aggressiva militärdoktrinen om "pre-emptive strikes", dvs att USA ska slå till i förväg mot verkliga eller inbillade hot i världen. Hur många länder står på tr, undrar man oroligt även i USA.
Demokrater som motsätter sig kriget eller bara efterlyser klara motiv för kriget beskylls för att vara ointresserade av USA:s säkerhet. En beskyllning som fått många av dem att huka och ställa upp på den begärda krigsfullmakten.
Ändå stod en majoritet av demokraterna i representanthuset och nästan hälften av de demokratiska senatorerna emot trycket och röstade mot lagen.
<b>Stöd fredsopinionen!</b>
Det finns en kritisk debatt och en stark folklig tvekan inför kriget även i USA. Det är den Sverige och andra europeiska länder ska stödja. Inte aningslöst svaja omkring i krigsvindarna.
Det är inte fler krig Mellanöstern behöver, utan fred. Som förbundskansler Gerhard Schröder formulerat det. Hur vore det om Persson tog regeringsplanet till Berlin nästa gång?