Bit i de svåra frågorna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Borgs yttrande fälldes i samband med ett möte för EU: s finansministrar. Sverige driver den i sammanhanget tämligen hopplösa frågan om en allmän europeisk skattehöjning på alkohol. Sveriges position i alkoholskattefrågan är ett arv från den förra socialdemokratiska regeringen. De svenska alkoholskatterna är skyhöga i förhållande till de flesta andra länder i världen.
Vårt samhälle kännetecknas alltmer av ökade möjligheter för folklig, fysisk rörlighet över nations- och skattegränser. Alkohol är en begärlig vara och privatimporten av sprit/vin/öl har ökat dramatiskt. Systembolaget står idag inte ens för hälften av alkoholförsäljningen i samhället. I Sverige har det därför diskuterats att anpassa alkoholskatterna till omlandets nivåer. Tanken bakom sänkningen är att rädda vad som räddas kan av såväl alkoholpolitik som skatteintäkter till svenska staten.
I den svenska riksdagen finns emellertid en vägrarfront i brännvinsskattefrågan. Nationalister och EU - motståndare till vänster och moralväktare i kristdemokraterna har hittills effektivt blockerat frågan.
Anders Borgs inlägg i skattefrågan är nog tänkt för både inrikes och utrikes konsumtion. Till sina EU - kollegor visar han att den svenska uppfattningen ligger fast trots regeringsskiftet. Inrikes signalerar han till omvärlden och till kd på Socialdepartementet att moderaterna för tillfället sträcker vapen i alkoholskattefrågan.
För m är det nog dessutom inte särskilt viktigt att snabbt sänka skatten för att rädda Systembolaget. De kan lika gärna - kanske hellre - luta sig tillbaks och se tiden an. Antingen och förmodligen, fortsätter människorna och driftiga alkoholentreprenörer att steg för steg sänka alkoholskatterna på privat väg. När det väl blir dags att fatta beslut i alkoholfrågan talar det mesta för att det inte finns särskilt många alternativ. Beslutet kommer att ha fattat sig självt. Skatterna sänks och Systembolaget blir en licensierad försäljare bland andra.
Och världen kommer inte att gå under för den sakens skull. Det är inte ens säkert att alkoholskadorna kommer att öka särskilt mycket i omfattning vad gäller antalet personer. Däremot kommer säkert många av dem som redan i dag dricker alldeles för mycket att öka sin konsumtion dramatiskt när priserna faller och tillgängligheten ökar. Den svenska drogpolitikens överideologi är totalkonsumtionsmodellen. Enligt denna tes så är det den totala konsumtionen av droger som är det stora problemet. Ju mer som konsumeras desto fler kommer att bli missbrukare och fara illa på olika sätt. Tesen om totalkonsumtionen kan givetvis inte avfärdas. Men den bör problematiseras. Kastar vi en blick på vad som händer på narkotikans område så kan vi se att tillgängligheten ökar och att priserna faller utan att antalet människor som experimenterar, brukar eller missbrukar drogerna ökar. Det tycks vara så att de som redan är inne i eländet passar på att droga mer och intensivare när tillfälle ges.
I takt med att ökad tillgänglighet av billig alkohol nu gradvis integreras i det svenska vardagslivet finns det anledning att av solidaritetsskäl lyfta upp totalkonsumtionsmodellen till debatt och diskussion.
De verkligt problematiska brukarna och missbrukarna får inte tillräckligt uppmärksamhet och stöd i dagens läge. För mycket av de förebyggande insatserna är inriktade på allmänprevention - i totalkonsumtionsmodellens anda - och det satsas för lite på dem som lever i sociala/kulturella/genetiska riskmiljöer.
Finansministern ställde "arbete" mot "supande". Det är nog ett riktigt motsatspar. Hårt supande går inte att förena med ett ordentligt arbete. Men det är den enkla delen av alkohol- och drogfrågan. Om det kan både gamla sossar och nya moderater vara överens. Men hur mycket "drickande" kan den svenska arbetslinjen tåla? Och vad gör vi för att bistå och förebygga riskfaktorer, riskmiljöer och riksbeteenden?
Se på de öppna alkoholisterna och narkomanerna i Norrköping, i Finspång, ja i vilken stad som helst. Se dem och se samtidigt att det inte är "vem som helst" som trillar ända ut på parkbänken. Vad kunde vi gjort innan det gått så långt? Kunde vi gjort något?
Det är de svåra frågorna, Anders Borg.