Bisak blir huvudsak
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som valrörelsefrågor är de frågor som folkpartiet fått mediautrymme på inte särskilt upphetsande eller ens viktiga. Redan idag kan man ta mobiltelefoner ifrån elever som missköter dem på lektionstid. Men rimligen ska de kunna få tillbaka dem efter skoldagens slut och rimligen är det bättre att frågan hanteras av rektorer och lärare ute på skolorna än av politikerna. Hur som helst är frågan om elever med mobiltelefoner inte av någon större betydelse för landets framtid.
<b>Underordnad betydelse</b>
På samma sätt fick frågan om språkkrav för medborgarskrap betydligt större uppmärksamhet än den förtjänar. Det tar åtminstone fem år för den invandrare som vill få ett svenskt medborgarskap att få det. Därför måste de som kommer till vårt land lära sig svenska betydligt tidigare än vad folkpartiet nu kräver om de ska ha en chans till arbete och integration i samhället. Och skulle man misslyckats med att lära sig tillräckligt bra svenska efter fem år är frågan om man ska få bli svensk medborgare egentligen av underordnad betydelse. Huvudproblemet är att man har små möjligheter att få en chans att delta i det svenska samhället oavsett hur det blir med medborgarskapet. Men för Lars Leijonborg spelar det faktum att debatten är kraftigt förenklad sannolikt mindre roll eftersom frågan givit hans parti en rejäl skjuts inför valet.